Modesty Blaise på film

Inlagd av Peter Ekström Krönika, Videohyllan måndag, januari 14th, 2013

Att det skulle vara en sentida trend att göra film med tecknade serier som förlaga är naturligtvis bara nys. Det har man sysslat med nästan sedan filmens allra tidigaste barndom. Blixt Gordon, Stålmannen med flera dök tidigt på 1930-talet upp som filmhjältar.

På 1960-talet kom en ny våg av serieinfluerade filmer. Denna gång var det med viss distans som seriehjältar som Läderlappen (Batman), Barbarella och andra överfördes till vita duken. Det konstnärliga modet – popkonst, camp och så vidare – gav en tydlig prägel åt denna tids filmer.

En av seriehjältarna som blev film på 1960-talet var Modesty Blaise. Det var ett mycket underligt projekt – inte särskilt lyckat vare sig då eller nu – men i väldigt hög grad ett tidsdokument.

Filmen Modesty Blaise kom 1966. Det är en mycket engelsk film men den producerades av det amerikanska bolaget 20th Century Fox och har den italienska stjärnan Monica Vitti i huvudrollen. Jag tycker att Monica Vitti skulle kunna ha varit ett riktigt bra val av skådespelare men tiden tillät inte att hon fick bli den kompetenta slagskämpe som seriefiguren Modesty Blaise är. Det finns dessutom ett annat stort problem. Monica Vitti var vida berömd för sitt blonda hår – kanske en viktig tillgång för en italiensk skådespelerska på 1960-talet. Modesty Blaise är nästan lika berömd för sitt korpsvarta hår. Denna hårkonflikt löses i filmen genom att rollfiguren får ändra hårfärg nästan i varje scen. Ibland mitt i scenerna. Vid ett par tillfällen är Monica Vitti faktiskt mycket lik sin tecknade förlaga både vad gäller kläder och hår, men i övrigt inte alls.

Hårproblemen har fått fortplanta sig i filmen. Modesty Blaises ständige partner, den i serien rågblonde Willie Garvin, får också byta hårfärg lite nu och då. Även när det gäller honom skulle skådespelarvalet ha kunnat fungera riktigt bra. En ung, brutal Terence Stamp är som klippt och skuren för rollen som Garvin, dock kanske med en annan regissör än Joseph Losey.

Till och med ärkeskurken Gabriel, varken särskilt bra gestaltad eller rollsatt av Dirk Bogarde, har hårproblem i filmen. I en kritisk scen sliter han helt omotiverat av sig sin vita peruk och visar sig ha mörkt hår. I övrigt är han en ganska snäll bov som har en underlig förtjusning i väldigt stora glas.

Det hela utspelar sig till största delen i ett avlägset grekiskt kloster som är Gabriels högkvarter. Det är glatt målat i olika optiska mönster som matchar Modestys 1960-talskläder.

Som om denna soppa inte vore nog så brister Monica Vitti och Terence Stamp ut i sång vid ett par tillfällen. Då är det bra nära att man börjar fingra på fjärrkontrollen.

Men det riktiga helgerånet är naturligtvis att Modesty Blaise och Willie Garvin görs till ett kärlekspar i filmen. Det är verkligen helt emot vad detta ärrade actionpar står för i de tecknade serierna som i hög grad bygger på att de just inte är det.

Inte oväntat tyckte seriens skapare Peter O’Donnell att filmen var en katastrof. Så här sa han i en intervju gjord av Olle Dahllöf 1989:

”Den filmen ja. Jag blev ombedd att skriva ett manus till en film om Modesty Blaise och det gjorde jag. Det köptes av ett engelskt filmbolag som sedan började samarbeta med 20th Century Fox.

Det är en lång och sorglig historia, men i korthet var det så här, att mitt manus skrevs om av en engelsman, sedan av en italienska och därefter översattes det tillbaka till engelska och skrevs så om ytterligare en gång av en västindier. Av mitt original återstod då bara en rad. Sedan filmade man.”

På frågan om det var något i filmen som han gillade svarade Peter O’Donnell generöst:

”Ja, fotot var fantastiskt. Men filmen hade inget att göra med Modesty Blaise, det var inte hon eller hennes omgivning den handlade om. Jag kan inte göra en lättsam bedömning, för filmen berörde mig mycket illa.”

Man kan ha en viss behållning av att titta på filmen Modesty Blaise. Den är ganska påkostad och gjord med gott humör. Det finns en liten charmig släktskap med Beatles-filmen Help. Men i det stora hela är det en tungt vägande kalkon.

Denna kalkon har just kommit ut i restaurerad version på dvd, distribuerad av Studio S.

Tyvärr är Joseph Losey inte den ende som har försökt att filma Modesty Blaise. Det finns fler.

1982 blev Peter O’Donnell kontaktad av en amerikansk tv-producent. Med Reza Badiyi som regissör och med Ann Turkel och Lewis Van Bergen i huvudrollerna spelades ett pilotavsnitt till en tv-serie in. Också det en total katastrof enligt Peter O’Donnell. Publiken gillade dock vad de såg men det blev ändå ingen fortsättning.

Och 2004 var det dags för Quentin Tarantino. Det vill säga det gäller varken en film som han regisserat eller producerat men väl ”presenterat” (ja, det är ju så med Tarantino). Den aktuella filmen heter antingen My name is Modesty eller Modesty Blaise – the beginning, beroende på var man stöter på den. Vilket knappast var på biograferna ens när den var ny. Den gick nog direkt i rea-lådorna för dvd.

My name is Modesty är skriven av Lee Batchler och regisserad av Scott Spiegel. Det är en utpräglad lågbudgetfilm inspelad på arton dagar i Rumänien. I huvudrollen syns en osannolikt anorektisk Alexandra Staden. Återigen en märklig soppa som inte har mycket att göra med den säkra hjältinna som vi mött i den tecknade serien. Ändå så är det en film som är nästan bokstavstrogen i att berätta Modesty Blaises tidiga historia. Krigsbarnet som blir omhändertaget av en kringvandrande professor och så vidare.

Men Alexandra Staden är så felvald för sin roll, filmen gjord så komplett utan glimt i ögat och allt det som gjort serien populär är så frånvarande. Joseph Loseys film är i alla fall rolig, Scott Spiegel har inte åstadkommit någonting. Jag tror inte att hans film har ett enda försonande drag.

Peter O’Donnell (1920-2010) var en etablerad seriemanusförfattare när han skapade Modesty Blaise. Hon såg dagens ljus 1963 i den engelska dagstidningen Evening Standard. Hon var visserligen ibland lättklädd men inget våp. Hon skilde ut sig bland andra hjältinnor och kom att stå modell för en lång rad sentida figurer som nu mer självklart agerar som männens jämlikar. Hon blev en stor succé. Så småningom blev det både serier och ett antal böcker.

Den förste som tecknade Modesty Blaise var Jim Holdaway (1927-1970). ”Vår tids störste serietecknare”, enligt Peter O’Donnell. Och hans version av serien är verkligen både mycket bra och blev dessutom stilbildande. Flera har efterträtt honom med varierande resultat. Den flitige Enrique Romero är inte särskilt rolig. Bättre då John Burns, som tyvärr inte fick hålla på så länge. I Sverige har Modesty Blaise varit med länge. 1965 dök hon upp i Bildjournalen under namnet Zita – hemlig agent. Senare kom hon att dominera tidningen X9. En mängd album har getts ut och även de flesta av böckerna har kommit ut på svenska.

97 äventyr hann Peter O’Donnell med. I en sista bok, The Cobra Trap, om sitt hjältepar så låter han dem dö. Men seriehjältar är ju sega, de återuppstår, dyker upp på film och vem vet vad. Mycket talar för att en ordentlig Modesty Blaise-film kommer att bli gjord snart.

—

Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion