CD: Pianokonserterna nr 17 och 26 av Mozart
Recension, Skivhyllan, Skivor måndag, januari 14th, 2013
Wolfgang Amadeus Mozart: Piano Concertos Nos. 17 & 26 (BIS/Naxos). Speltid: 55´04.
Ronald Brautigam (fortepiano), Die Kölner Akademie, Michael Alexander Willens (dirigent)
Betyg:
–
”Kröningskonserten” brukar man kalla Mozarts Konsert för piano och orkester nr 26. Den 17:e skulle man kanske kunna kalla ”Koltrastkonserten”. Mozart lär nämligen ha hört en koltrast sjunga sista satsens melodi och i partituret skrivit: ”Das war schön.” Frågan är bara om Mozart snodde melodin från trasten eller trasten från Mozart. Hur som helst är det en härlig melodi.
Konserterna nummer 17 och 26 spelas här av Ronald Brautigam och Die Kölner Akademie under Michael Alexander Willens ledning. Det är tolkningar med tidstrogna ambitioner, och Brautigam har sålunda bänkat sig vid ett fortepiano. Det finns de som hett och innerligt hatar detta instrument och bara uppfattar det som en dålig föregångare till den moderna flygeln, ett instrument som låter plonkigt och trilskas om man vill spela legato och bygga upp crescendon. Men nu var det faktiskt för detta instrument som Mozart skrev sina verk. Om han slängt det på tippen om han erbjudits en Steinway vet vi inget om.
Tolkningarna här är kraftfulla och frejdiga, ibland på bekostnad av elegans och skönhet – vilket speciellt drabbar de långsamma satserna där man kan sakna en mjukare melodik. Sålunda rusar man rätt okänsligt igenom 26:ans largetto. Men över lag är tempi väl avvägda och ger angenäm skjuts åt musiken. Stråkklangen kan kännas lite mager, men fortepianots distinkta ton behöver inte alls vara en nackdel. Jag kan inte påstå att den här inspelningen på något sätt slår ut mina favoriter på moderna instrument – som András Schiff, Piotr Anderszewski och Murray Perahia – men den kan vara ett intressant komplement.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion
