DVD: Woody Allen – A documentary
Film, Recension, Videohyllan måndag, december 10th, 2012Woody Allen – A documentary
Dokumentär, USA, 2012
Distributör: Scanbox
Regi: Robert B. Weide
Längd:
Ute nu på svensk DVD
Betyg: 
— — —
Det är på flera sätt självklart att just Robert B. Weide står som regissör för dokumentären om Woody Allens liv. Han har plockat hem en Emmy-statyett per decennium sedan 80-talet och vann tidigare i år en Directors Guild-buckla för sitt arbete med Larry David i tv-serien Simma lugnt, Larry! 
Framförallt är Weide genrebesläktad med Woody Allen – båda två hyllar komedin och förstår insiktsfullt hur allvarlig den kan vara.
Däremot är det synd och säga att detta skulle vara en häpnadsväckande dokumentär, åtminstone i den bemärkelsen att den tar upp delar ur Allens liv som vi inte redan kände till. Weide och Allen bjuder visserligen på en hel del trivsamma anekdoter – exempelvis hur Allen införskaffar sina svartbågade och karaktäristiska glasögon. Eller hur han inte förmår sig spela in en särskild scen med Diane Keaton i Död och pina från 1975. Men annars tenderar Weide att stanna upp vid hållplatser ur Allens liv som redan blivit nitiskt dokumenterade. Trots ett extremt fattigt utbud av kommentarsspår och extramaterial på tidigare dvd– och bluray-utgåvor så finns det redan en ofantligt bred dokumentation av Woody Allen – både litterärt och TV-mässigt. Det gör det svårt för vem som helst att kasta nytt ljus över denne neurotiske Brooklyn-son. Weide gör det dessutom inte lätt för sig själv. Att strukturera dokumentären kronologiskt via Allens massiva filmografi – från Ta pengarna och spring till Midnatt i Paris – är inget annat än tidsförödande.
Bättre hade varit att viga dokumentärens 2 timmar och 19 minuter till det som händer i utrymmet mellan Allens filmer. Som i den inledande halvtimmen till exempel. Där får vi följa en ung Allen som arbetar som humorskribent för The New Yorker under 50-talet och manusförfattare för The Tonight Show och The Ed Sullivan Show på 60-talet. Även ståupp-karriären i Greenwich Village betas av (till min stora förtjusning) där man ser spår av den intellektuelle neurotikern som snart skall komma att bli Allens filmiska paradkaraktär. 
Allt rikligt kompletterat med arkivklipp och intervjuer från dåtidens komiker och producenter.
Därefter tappar dokumentären fart. Från den stund som Weide börjar beta av Allens filmkatalog så tar dokumentären flera steg bortifrån personen bakom regissören Woody Allen. Istället följer ett alldeles för långt parti bestående av filmiska handlingsreferat, filmreceptioner och intervjuer med Allens skådespelare. Det finns naturligtvis en behållning i det också men samtidigt blir porträttet obalanserat. Jag vill veta mer om personen Woody Allen, vad som format honom, hans inspiration, motgångar och kriser – allt det som slutligen blev de stora filmerna. Weide snuddar vid Allens mörker periodvis – uppbrottet med Mia Farrow till exempel – men zickzackar sig alltid förbi otrevligheterna när det bränns för mycket. Det är beklagligt. Annars är dokumentären både informativ, välproducerad och fullproppad med arkivklipp och intervjuer från Allens filmer och medarbetare.
— — —
Tommy Johansson
