CD: Kammarmusik av Enescu
Recension, Skivhyllan, Skivor lördag, december 8th, 2012
Georges Enesco (George Enescu): Trios (Trio g-moll; Sérénade lointaine; Trio a-moll) (ZigZag Territoires/Naxos). Speltid: 52’39.
Trio Brancusi
Betyg:
–
Trio Brancusi heter en rumänsk pianotrio. Namnet har man naturligtvis tagit efter konstnären Constantin Brâncuși – i Sverige kanske mest känd för ”Den nyfödde” (ägget) som kan beskådas på Moderna museet i Stockholm. Precis som Brâncuși drog George Enescu från Rumänien till Paris runt sekelskiftet 1900 (efter en mellanlandning i Wien) – där han i första hand etablerade sig som virtuos på violin och piano och i andra hand som tonsättare. Men det är som tonsättare han nu alltmer uppmärksammas. Nyligen kom en finsk inspelning av den stora 2:a symfonin (Ondine) – och nu är det dags för hans kammarmusik i form av tre verk för pianotrio.
George Enescu och vänner spelar för kejsarinnan Elisabet
Trion i g-moll är skriven 1897 av en blott 16-årig yngling som lyssnat på tyska romantiker som Schumann och Brahms och till dessa lagt en fransk air av Franck och Fauré. Det är passionerat och flott. Nitton år senare skrev han trion i a-moll, och nu kan man höra en del drag av impressionism och Ravel. Trots det framstår faktiskt den här trion som tyngre och lite grötigare än det framflygande ungdomsverket. Sérénade lointaine slutligen kan närmast karaktäriseras som ett kort och elegant salongsstycke.
Vad jag förstår är detta första gången som de två triorna spelats in på skiva, och Trio Brancusi tar sig an dem med all den glöd och passion man kan önska.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
