Serier: Smålands mörker

Inlagd av Kulturdelen Bokhyllan, Recension, Serier onsdag, november 14th, 2012

Smålands mörker

Henrik Bromander

Galago. 621 sidor. Har utkommit.

—

Smålands mörker är titeln på Henrik Bromanders senaste serieroman. Det är en våldsam verklighet som skildras genom jaget – Eriks ögon. Erik växer upp i en trasig familj i Nässjö till en tyst arg ung man, övertygad om att våld är rätt. Smålands mörker har blivit hyllad av en nästan enig kritikerkår i Sverige, men det är något inte stämmer.

Redan inledningsvis konstaterar jag att Bromander inte är någon stor stilist. Nivån på både den grafiska formgivningen och det sekventiella berättandet är under all kritik och jag undrar om inte hyllningarna av Bromanders bok säger mer om nivån av okunskap hos dagspressens seriekritikerkår än Bromanders kvaliteter.

Smålands mörker är grafiskt sett en tämligen traditionell serieroman med få eller inga stilistiskt nyskapande grepp, boken lider också mycket av Bromanders ganska omfattande tekniska begränsningar i grafiskt berättande. Hans stela naiva stil tillför ingen extra dimension till berättelsen. Dessa begränsningar till trots  förminskar det inte vikten och relevansen i det han vill förmedla.

Smålands mörker handlar som sagt om den arge unge mannen Erik och hans fanzine Ansikte. Metaperspektivet är närvarande genom hela serieromanen och förlaget Galago som gett ut Smålands Mörker – finns också med på ett hörn i berättelsen. Erik vill inte ha med Galago att göra, då de är alltför vänstervridna och han vill ge Galago – ett nackskott. Det är i en mörk och bister verklighet med skilda föräldrar som Erik växer upp. Präglad av alkoholism och en känsla att inte höra hemma någonstans. I sin ensamhet söker han sig till Heavy metal-musik, tecknande och böcker och börjar ge ut sitt eget fanzine Ansikte.

Erik försvinner gradvis in i en värld där Nietzsche, black-metal och tankarna om att tillhöra en utvald elit, är viktiga. Erik väljer att hata de svaga och  det korrupta samhället som skyddar dem. De ska förgöras och förintas och styrkan som styre ska återupprättas. Allt är rödingarnas och liberalernas fel. Erik blir fascist och fanzinet Ansikte blir det medium där han får utlopp för de tilltagande fascistoida åsikterna. När Erik sedan väljer att leva ut sina aggressioner mot antagonisterna i verkligheten bär hans väg i nedgående spiral på väg mot avgrunden

En viss heder ger jag Bromander för att han, trots sina tillkortakommande som berättare och hans naiva teckningsstil, försöker utan pekpinnar  gör en individ som Erik till en person som man kan förstå och sympatisera med. Bromander lyfter fram vikten av respekt, likabehandling, förståelse och empati i en tid där vi alla bara är ett par snedsteg från avgrund och marginalisering

Smålands mörker  försöker gestalta allt detta. Varifrån kommer utanförskap, ensamhet, vrede och övermänniskoideal. Märkligt nog lyckas Bromander utnyttja begränsningarna i sitt formspråk till sin fördel. Erik blir som arketyp för ondska och intolerans väldigt påtaglig, ondskan blir kött och blod. Men man förlikas nästan med Erik trots de fascistoida åsikterna. Han blir till sist en person som man nästan kan förstå.

Bromander söker i Smålands mörker väva en berättelse där all djävulskap, olycka och förnedring som kan drabba en människa drabbar Erik, som i en hopplös jakt på mening och värdighet i tillvaron söker sig till fascismen och hans lyckas nästan med denna herkuliska uppgift.

Det är dock avsaknaden av yrkesmässiga, men ack så viktiga, kunskapen som serieskapare som gör att han i slutändan inte når ända fram. Smålands mörker blir tyvärr inte det nyskapande nutids- magnus opus som Bromander och Galago utropar den till utan snarare ett bevis på att överväldigande sidoomfång och ambitioner inte räcker hela vägen. Man måste kunna sin profession för att nå ända fram.

—

Thomas Karlsson