Roman: Bakom den nakna huden. En berättelse om avklädning.

Inlagd av Malin Nilsson Bokhyllan, Facklitteratur, Recension torsdag, november 1st, 2012

Bakom den nakna huden. En berättelse om avklädning
Författare: Annelie Babitz
Förlag: Vertigo förlag
Utgiven: 2012 – 08
302 s.
Betyg:

— — —

Det är någonting fascinerande med strippor. Förbjudet, snuskigt och okänt ligger det någon slags illusion om att det ändå är en glamorös värld på något sätt. Annelie Babitz gör i boken ”Bakom den nakna huden” upp med den idén en gång för alla.

Babitz tog sin journalistexamen men lyckades sedan inte få något arbete. Hon återupptog då ”Striptease” som yrke, något hon jobbat extra med under studieåren. Boken utspelar sig på klubben K i Göteborg där hon möter Mo, Vinter, Kitten, Orchid, Peppermint och flera med liknande namn. Kvinnor med olika öden som tillbringar dagar, nätter och kvällar med att ta av sig kläderna inför män som de mer eller mindre föraktar. Babitz skildrar livet ”bakom kulisserna” på klubben. Samtalen i omklädningsrummen; kvinnorna avhandlar sina uppväxter, den ena mer tragisk och/eller bisarr än den andra, diskuterar karlar som behandlar dem mer eller minde illa, pratar om kunder, grälar, knarkar och så vidare.

Babitz väjer inte för snusket och smutsen i yrket. Ordvalen är ofta grova, jag mår lite illa och är framförallt illa till mods. En scen skildrar exempelvis hur en man i något som kallas ”slavrummet” ber en av stripporna att kräkas honom i munnen, vilket hon gör. Vidrigt. Det märks också på språkbruket att Babitz sedermera arbetar som journalist; meningarna är korthuggna, rakt på och ofta talspråksaktiga. Inget finlir här inte.

Det är en farlig värld, brottslighet och knark ligger nära till hands. De flesta kunderna vill köpa sex. Respekten för kvinnorna från kunderna är ofta noll. Detsamma gäller visserligen i andra riktningen också. Det vilar en domedagsstämning över Mo, Vinter, Kitten och de andra och känns som en tidsfråga innan någon av dem eller allihop ska råka riktigt illa ut.  Det är onekligen någonting destruktivt över själva yrkesvalet, det upplever jag att Babitz också vill förmedla.

Det hon också lyckas gestalta på ett väldigt intressant sätt är den dragningskraft som finns i yrket. På klubben finns två äldre kvinnor som arbetat med Striptease hela sina liv, försökt sluta men inte kan. Också Babitz själv beskriver hur hon dras tillbaka in i yrket gång på gång. Trots att hon upplever fördömande och besvikelse från föräldrarna, trots att hon föraktar kunderna… ändå är det något som lockar henne tillbaka till klubben.

I texten förmedlas också stor kärlek och ömhet för de andra kvinnorna. Jag tror verkligen att författaren var mån om sina arbetskamrater och undrar vad det blivit av dem nu. Men det är också i hennes skildring och hennes attityd till de andra kvinnorna som en något irriterande del av boken finns. Jag upplever att Babitz mer eller mindre klappar de andra på huvudet och anser sig stå över dem, se lite klarare, veta lite mer om världen. Hon är en av dem, men ändå inte. Kunder som vill rädda henne eller ifrågasätter hennes yrkesval möter hon med en uppläxning om att ”hon faktiskt läst på universitetet”. Vilket är ett återkommande tema ”Folk tror att strippor är dumma, men jag har faktiskt läst på universitetet”. Att ha läst på universitetet är knappast en garanti för att vara smart i dagens Sverige. Och det har aldrig varit en garanti för att vara smartare än någon annan utan har snarare handlar om livsomständigheter och möjligheter. Visst försöker Babitz påpeka att också de andra kvinnorna är mer än bara hjärndöda strippor, utan människor med känslor, tankar, drömmar osv. Men det är ändå mer synd om en strippa som inte har läst på universitetet, än en strippa som har det. Tydligen.

Men det här är en bra bok som ger läsaren ont i magen för att det känns som att hon berättar sanningen. Hon låter oss inte komma undan helt enkelt. Smutsen, äcklet, sorgen, fascinationen, lockelsen, knarket, fina människor, fula människor, manshatet, kvinnohatet, utsattheten, maktberoendet, utseendefixeringen, sexfixeringen allting finns där och beskrivs så rakt på så att det känns lite som att få en smäll i ansiktet. Den här boken borde läsas. För även om det är en klyscha och de flesta påstår att de redan tänker så, tror jag inte det är riktigt sant utan att samhället behöver lära sig det igen och igen; strippor är också människor. Faktiskt.

— — —

Malin Nilsson