Bluray: The Lady
Film, Recension, Videohyllan onsdag, oktober 31st, 2012The Lady
Inspelningsår: 2011
Regi: Luc Besson
Skådespelare: Michelle Yeoh, David Thewlis
Längd: 2h12min
Utgiven på DVD och Bluray: 2012-09-12
Betyg: 
— — —
Aungs San Suu Kyi är en sådan där människa som får oss andra att kännas väldigt grå, väldigt fega och väldigt egoistiska. En 15 – årig lång husarrest avslutades härom året och Aungs San Suu Kyi fortsätter än idag att kämpa för en demokratisering av Burma.
Filmen inleds klassiskt med att Aungs San Suu Kyi är ett oskuldsfullt barn. Hennes pappa berättar om det underbara Burma med den lilla flickan på knäet, i en vacker trädgård, framför ett vackert hus, för att sedan åka bort i sin uniform och mördas. Gigantiskt kliv in i framtiden; Michael Aris (David Thewlis) får ett sjukdomsbesked som han tvekar att berätta om för sin hustru, hustrun som sitter i husarrest i Burma och han vet att om hon lämnar landet får hon inte komma tillbaka.
Ett litet tillbakasteg i tiden; Aungs San Suu Kyi (Michelle Yeoh) kallas hem till Burma till sin döende mamma från det Storbritannien där hon lever med sin man och två söner. Tillbaka i Burma blir Aungs San Suu Kyi vittne till det våld som diktaturen utsätter folket för. När sjukhuset hon befinner sig på genomsöks av soldater i jakt på studenter tar Aung San Suu Kyi genast ledningen och styr upp situationen. Här påbörjas hennes livslånga kamp för demokrati i Burma för vilken hon fått offra allt.
Det är svårt att tro att sådana här människor finns på riktigt och kanske är det därför hon känns märkligt avlägsen filmen igenom. Michelle Yeoh är stoisk vacker i rollen, men känns ändå kall. Kanske måste man vara kall för att klara av att göra det hon ha gjort. Hon är verklig den ”Lady” som titeln indikerar. Hon går fram mot laddade vapen i händerna på skrikande soldater utan att röra en min eller visa en enda skälvning av rädsla. Ögonen glänser till av tårar när hemska nyheter når henne men blinkas snart bort. Fast Aungs San Suu Kyi är en så fantastiskt modig kvinna, värd all beundran, kommer tittaren henne aldrig riktigt nära. Jo, det bränner till när hon väljer att avstå från ett sista farväl till maken, trots att möjligheten erbjuds henne, för att inte riskera sina möjligheter att återvända till Burma. Kärleken dem emellan är väldigt fint skildrad och det är svårt att inte bli lite kär i David Thewlis version av Michael Aris. Han är grå och brittiskt mysig i kofta bredvid den strålande hustrun. Rufsig och sjuk stapplar han runt i ett regnigt England, lyckas se till att hans fru får Nobels Fredspris och är alltigenom förstående för hennes kamp.
Det som också känns som en vinst med den här filmen är den fina skildringen av Burmas människor. Ett folk vars historia det känns som om många (i alla fall jag) är sorligt omedvetna om. Att en liten stund då och då ägnas åt ”vanliga” burmeser, skrattande på marknaden eller hetsade av militären, gör det lättare att förstå vad det är vår Lady kämpar för.
Fotot är färgstarkt, genomtänkt och vackert. Aungs San Suu Kyi är minst sagt en fantastisk människa. Det är onekligen en sådan film som får en att tänka; ”I världen händer det väldigt mycket hemska saker och här sitter jag och äter chips”. Det är många scener som är otroligt gripande och grymheten obegriplig, men ändå blir jag inte riktigt så tagen som jag vill bli. Med risk för att låta som en kultursnobb är det en väldigt Hollywoodfierad version av Aungs San Suu Kyis liv vi får se och därför känns konceptet märkligt uttjatat. Rent filmiskt tillför den ingenting nytt till mediet som sådant. Men det är en otrolig livshistoria och framförallt en historia om ett land och dess människor som är väl värd och mycket viktig att berätta.
— — —
Malin Nilsson
