Utställning: Fade to black
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Utställningar söndag, oktober 21st, 2012Fade to black
Martina Holmberg
Fotografier
black door gallery, Örebro
Visas från 20 okt till 10 nov.
— — —
När Örebros nya fotogalleri black door gallery slår upp portarna är det med Martina Holmbergs utställning Fade to black. 
Som galleri kan det inte få en bättre start, för dels har Holmberg Örebroanknytning, dels är det glädjande med en kvinnlig fotograf som förstaval. Bilderna är ett urval ur en större samling med samma namn.
Holmberg använder sig av ett speciellt tillvägagångssätt. Det kallas polaroidteknik, eller direktbildsteknik. I normala fall när man använder polaroidbilder framkallas bilden automatiskt. Med polaroidmaterialet som Holmberg används sig av uppstod ett fel vid tillverkningsprocessen, vilket resulterade i att framkallningen fortsatte tills bilden blivit helt svart. Holmberg stoppade då processen manuellt vid ett visst läge, vilket gav olika effekter på bilden som slumpen avgjorde. Man kan säga att processen blivit till på fel sätt men avsiktligt och resultatet blir ett slags raster, 
som att se motivet på håll genom en disig halvdager eller som i en diffus dröm.
Bilderna förmedlar en vilsam ensamhet, där fotografen har fångat ett kort ögonblick mellan tidens förflyttning. Ändå är det inte enbart harmoni, för det går samtidigt ett knappt synbart stråk av övergivenhet genom motiven. Som betraktare frågar man sig varför fåret står så ensamt där på bergknallen, och varför traktorn har blivit kvar på stranden. Det gör att en intressant spänning uppstår. Det går inte att slå sig till ro med det stillsamma och vackra, för riktigt säker kan man inte vara. Vad har hänt strax innan, och vad händer härnäst? I varje bild finns också ett blickfång, något extra som betraktarens ögon söker sig till. Det kan vara en människa, ett ensamt hus eller ett djur – eller en gran.
Fade to black tjänar på att ses flera gånger om. 
Det är då man upptäcker blickfången och deras något frågande ensamhet. Motiven är hämtade från naturen, nära havet. Ska jag nämna några särskilda foton som fångade mig blir det nog det ensamma huset uppe på höjden med vägen som följer havet nedanför, eller bilden med kon som står mol allena med horisonten bakom sig.
Holmberg går säker i en tradition av kvinnliga fotografer som skildrar något utöver, något stillsamt laddat i vardagliga motiv. Här berättas sagan om det vackra som inte överlever av enbart sin egen inneboende kraft, utan någon liten spricka, en knappt synlig motsättning måste till för att berättelsen ska få fart och innehåll. Just det är Fade to blacks innersta väsen, och just det gör den så bra.
— — —
Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.
