Bluray: Legender från Övärlden

Inlagd av Johan Axell Film, Recension, Videohyllan tisdag, oktober 9th, 2012

Legender från Övärlden
Animerat äventyr, Japan, 2006
Distributör: Scanbox
Regissör: Goro Miyazaki
Röstskådespelare: Junichi Okada, Aoi Teshima, Bunta Sugawara m.fl.
Längd: 115 minuter
Finns på svensk DVD och Bluray sedan 2012-10-10

— — —

Studio Ghibli och Hayo Miyazaki har länge varit en vinnande kombination som stått för kvalitet, charm och otrolig värme. Det var med andra ord en rejäl mantel som Hayos son Goro Miyazaki skulle försöka axla när han åtog sig projektet Legender från Övärlden. Med en världsberömd animeringsstudio i ryggen och en bästsäljande bokserie som förlaga borde filmen ha blivit en ny milstolpe i studions historia, men Goro verkar ha lite problem med att helt ta klivet ut ur sin fars skugga.

Något hemskt har hänt i Övärlden. Ljuset har börjat falna, människor har börjat bete sig konstigt, och drakarna har återvänt till människornas rike för första gången sen urminnes tider. För att finna en bot mot världens plötsliga förfall ger sig trollkarlen Ged ut på en lång resa. På vägen hittar han den vilsne och förvirrade Arren, en ung prins på landsflykt.  Tillsammans färdas de land och rike runt, ständigt sökandes efter nya ledtrådar. Under resans väg träffar de två läkekunniga kvinnor, och det dröjer inte länge innan Arren förälskar sig i en av dem, den mystiska flickan Theru. Kärleken får dock vänta tills världen har räddats.  Det står snart klart att Kumo, en gång nära vän till Ged, har ett finger med i spelet i den galenskap som skoningslöst sköljer över övärlden. Hennes svarta borg ruvar likt en hemsk skugga i horisonten, och resan dit är lika farlig som lång. Kommer Ged kunna stoppa henne i tid, och kan såren efter hennes hemska trollformler någonsin läka?

Legender från Övärlden, den bästsäljande fantasybokserien av Urusla K. Le Guin, har länge ansetts vara nästintill omöjlig att filmatisera på grund av dess anseliga längd och intrikata karaktärsutveckling. Tyvärr gör inte Goro Miyazakis regidebut inte vidare mycket för att ändra på denna uppfattning. Ofta när det gäller filmatiseringar så ligger problemet i att man svävar ut för mycket från källmaterialet, eller att viktiga karaktärer och intriger byts ut eller får stryka på foten. I Legender från Övärlden skulle dock problemet bäst kunna beskrivas som det motsatta. Det blir snabbt tydligt att Goro Miyazaki verkligen förälskat sig i vissa aspekter av böckerna som han sedan envetet tvingat in i sig film, oavsett om de passar in eller ej. Medan filmen lånar sin övergripande intrig från den tredje boken om Övärlden, så har man även använt sig av karaktärer och event från såväl tidigare som efterkommande böcker. Det hela blir något av en kronologisk mardröm, som inte förbättras av ingen av dessa karaktärer eller händelser någonsin ges någon direkt förklaring eller motivation. Man refererar till händelser och namn som egentligen inte håller någon vikt alls för åskådaren, ibland även till event som rent kronologiskt inte ens har hänt ännu. I andra fall lägger karaktärer en otroligt vikt vid föremål och namn, utan att dessa någonsin ges en bakgrund för åskådaren att greppa fast vid. Det kanske mest förvirrande valet gällande såväl manus som regi är hur man helt verkar glömma bort de legendariska drakar som filmen öppnar upp sin berättelse med, och som man sedan, nästan ursäktande, tvingar in några illa passande scener med mot filmens slut. Det blir aldrig så illa att Legender från Övärlden känns direkt osammanhängande, men de alldeles för lösa trådarna mellan scenerna gör att filmen nästan helt verkar saknar vikt. Det är helt enkelt svårt att känna ens tillstymmelsen av emotionellt engagemang för en karaktärs livsöde när man dennes mål, motivation och strävan ständigt hålls i dunkel.   

Medan man tyvärr har misslyckats med att fånga den nästan trolska charm som Studio Ghiblis berättelser gjort sig känd för i sina filmer, så har man dock med råge vägt upp detta genom att leverera en av studions klart vackraste filmer hittills. De vackra och underskönt färgsatta scenerna skvallrar verkligen om den tid och möda man lagt ned för att bringa bilderna till liv, och resultatet går nog knappast någon förbi.  Studio Ghibli blandar friskt olika målningstekniker för att uppnå stundtals rent häpnadsväckande bildporträtt, och det är lätt att nästan förlora sig i världen studion målat upp. Tyvärr dras animeringsstudion dock fortfarande med samma problem man alltid brottats med, nämligen att många av Ghiblis karaktärer ser väldigt lika ut. Med snart 30 år av filmer bakom sig vore det förvisso förståeligt om någon enstaka karaktär påminde om tidigare filmers hjältar, men när det som i Legender från Övärlden går att finna likheter med karaktärer från nästan varenda en av studions större produktioner blir det faktiskt till något ett problem. Problemet växer sig dessutom bara allt större när man inser att till och med turturduvorna Arren och Theru är skrämmande lika varandra. Detta är dock kanske mest ett problem för de som är bekanta med studions filmer på en lite djupare nivå, då dessa små skavanker nog knappast är vidare tydliga för de oinvigda. De fantastiskt detaljrika och handmålade miljöerna gör det dessutom lätt att ha överseende med detta, även om det aldrig riktigt slutar vara ett störningsmoment.

Legender från Övärlden är en vacker, men ack så platt film. Den tunna och sammanpressade historien saknar nästan helt de nyanser av barnalik äventyrslusta och upptäckaranda som tidigare alltid präglat Ghiblis produktioner. Även de inslag om mognad, ansvar och allvar som så ofta varit en integral del av historierna lyser dessvärre med sin frånvaro här.  I sitt mål att stå på egna ben, och kanske till och med överglänsa sin far, verkar Goro Miyazaki tyvärr satt målet lite för högt.Hans strävan efter att inkludera så vidsträckta och storslagna historier och vyer som möjligt har i Legender från Övärlden tyvärr implementerats på bekostnad av nästan allt det som gjorde hans fars filmer så magiska och lätta att älska. Medan Studio Ghibli förvisso ännu en gång höjt ribban för animerade filmer vad gäller skönhet och detaljrikedom, kommer de som i framtiden minns tillbaka på Legender från Övärlden knappast att göra det för dess karaktärer och intriger. Goro Miyazaki har än så länge bara påbörjat resan i sin fars spår, men frågan är om han någonsin kommer att kunna fylla sin fars tillsynes allt för stora skor?

— — —

Johan Axell