Bio: Lawless
Bioaktuellt, Film, Recension tisdag, september 18th, 2012Lawless
Thriller
Regi: John Hillcoat
Medverkande: Shia LaBeouf, Tom Hardy, Jessica Chastain, Guy Pearce m fl.
Längd: 115 min
På SF-bio nu
— — —
Rock ’n’ roll och laglöshet går hand i hand. Det är något med banditens sätt att gå sin egen väg som gjort honom till ett kärt ämne för många låtskrivare – särskilt under de perioder då förtroendet för myndigheterna varit som lägst. Laglösheten går även som en röd tråd genom de tre filmer alternativrockikonen och författaren Nick Cave gjort tillsammans med regissören John Hillcoat. 
Med Ghosts … of the Civil Dead (1988) och The Proposition (2005) bakom sig har Hillcoat och Cave lanserat sig som en av vår tids mer intressanta filmarduos. Det är filmer om människans villkor i en värld utan lagar, där det är upp till var och en att tyda vart den moraliska kompassen pekar.
Lawless är ytterligare en film på samma tema. Den utspelar sig under förbudstiden i USA. Bröderna Bondurant skor sig på att bränna sprit som sedan smugglas till de större städerna. De har överlevt världskriget och Spanska sjukan. I samtidsmytologin odlas därför myten att de skulle vara odödliga. Ute på vischan i Virginia har lagens män inte mycket att säga till om. Brödernas makt hotas dock när Charlie Rakes (Guy Pearce), en korrumperad snut av storstadssort, gör entré. Maktkampen skördar fler och fler offer – till slut är vi vittnen till ett regelrätt krig.
Filmen har många förtjänster. Hillcoats talang för att göra en tid och en plats levande märks genomgående. Världen han visar oss är skitig och ogästvänlig. Ändå blir det aldrig ansträngt eller groteskt – en fälla som många faller i när de vill visa verklighetens skuggsida. Lawless är också på det stora hela en välspelad film. Framförallt är det birollerna som imponerar. Egentligen är de för många i förhållande till speltiden. Filmen har två parallella kärlekshistorier. De två kvinnorna, Jessica Chastain och Mia Wasikowska, får därför kämpa för att få plats i samma film som Tom Hardy, Guy Pearce och Gary Oldman. Som tur är lyckas båda göra någonting med sina i grund och botten ganska otacksamma roller. Filmen är faktiskt som bäst när Chastain får spela mot Tom Hardy, som gestaltar den äldre brodern. Här möts behärskning och inlevelse på ett mästerligt sätt. I detta sällskap kan Shia LaBeouf, som har huvudrollen, i och för sig inte riktigt hävda sig. Ändå har han en valpighet och charm som gör att han passar i rollen som den yngste brodern.
Av dessa skäl dröjer det ganska länge innan jag inser att Lawless inte fungerar. Skådespelarna kan till slut inte längre dölja att berättelsens centrum är ganska ruttet. Problemet märks kanske tydligast hos Guy Pearce. Hans storstadsfjolla är förmodligen tänkt att vara en kontrast till vischans riktiga män. Om Pearce haft en mustasch, skulle den vid filmens slut varit tvinnad åtminstone 20 varv runt huvudet. Något liknande märks i hur bröderna Bondurant skildras. Ett tag verkar det som att Hillcoat och Cave vill avmytologisera förbudstidens gangsterglamour. Anspråken realiseras dock bara halvhjärtat. Efter en synnerligen blodig scen tror jag att vi nått en vändpunkt i berättelsen. En smartare film hade nu väckt frågor om våldet och hur det förhåller sig till sin egen myt. Så sker inte i Lawless. Istället blir den därefter en alldeles vanlig hämndhistoria utan poänger, där vi förväntas bli upphetsade av bödelns stora stake. I slutändan är Lawless knappast mer än unken banditromantik.
Man skall alltid vara försiktig med att kritisera våldet i en film. Själv förstod jag aldrig varför vissa dömde ut The Proposition på denna punkt. I den filmens karga ökenlandskap kändes de plötsliga våldsutbrotten aldrig malplacerade. Dessutom togs de aldrig för något lättviktigt. Jag tror egentligen inte att problemet med Lawless är ideologiskt. Snarare att någons vinstintresse ställt sig i vägen för den berättelse Hillcoat och Cave egentligen vill berätta. Och ingenting är mer problematiskt än när det subversiva våldet börjar tjäna säljbara konventioner.
— — —
Edvin Högdal
