Kriminalroman: Det femte vittnet
Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur måndag, september 10th, 2012Det femte vittnet
Michael Connely
Nordstedts 2012
290 s.
Översättning: Patrik Hammarsten
Utgiven
— — —
Enligt författarinformationen är Michael Connely en av världens bäst säljande kriminalförfattare. Han har tidigare gett ut böcker om hjälten – eller ska vi säga antihjälten – Harry Bosch, vilka är ganska hårdkokta och osminkade. Nu har han lämnat Bosch för en ny hjälte, Mickey Haller, som driver en advokatbyrå och ägnar sig åt civilrätt, närmare bestämt åt utmätningsförsvar, för dem som råkat ut för finanskrisen och bolånemarknadens baksidor och riskerar att få lämna hus och hem.
Haller har fått en ny kund i Lisa Grimgarn, som ställts inför faktum att hennes hus blivit utmätt sen hon inte betalat lånekostnaderna. Samtidigt som Haller tar sig an hennes fall bedriver hon en egen kampanj mot banken som kräver tillbaka hennes hus. Hon är påstridig och demonstrerar utanför banken, vilket leder till besöksförbud. När en banktjänsteman hittas ihjälslagen i bankens parkeringshus blir hon genast misstänkt och anhålls. Haller blir nu hennes försvarare, om än något motvilligt eftersom hon inte är den enklaste att samarbeta med, och han går nu in i den yrkesroll som han trivs bäst med och är duktig på. Han är envis och outtröttlig som få. Dramats upplösning blir dock ett annat än vad han tänkt sig.
Haller och hans medarbetare är ett gäng underdogs, en del plockade från gatan eller från lägre utbildningar. Det som binder dem samman är att de vill ha revansch mot samhället och de styrande, vilket gör dem lämpade att arbeta med otursföljda människor som slåss från samhällets botten. Det är inte alltid som deras metoder är korrekta, och de får kämpa för sitt levebröd, men de håller ihop och arbetar tidvis under enkla förhållanden och med ekonomiskt risktagande. De har en bostad som kontor och mycket av arbetet sköts från Hallers bil.
Det femte vittnet är en välskriven och strukturerad bok, men de många dialogerna och oändliga turerna om det amerikanska rättsväsendet och det finansiella läget, så som de tecknas här, blir till slut tjatigt. Kanske finner man nöje i det om man är intresserad av hur det går till i en amerikansk domstol, eftersom Connely innan sin författarkarriär var journalist och skrev kriminalartiklar, men för mig blir det för enahanda och till slut blir jag uttråkad. Jag saknar helt enkelt Harry Bosch, som dock dyker upp i en kort episod i boken och hälsar på.
— — —
Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.