DVD: Arkitektens mage

Inlagd av Peter Ekström Film, Recension, Videohyllan onsdag, augusti 29th, 2012

Arkitektens mage

Drama, Storbritannien/Italien 1987

Distribution: Njuta films

Regi: Peter Greenaway

Medverkande: Brian Dennehy, Chloe Webb mfl.

1 tim 58 min. Finns ute på DVD.

—

Jag såg Peter Greenaways film Arkitektens mage när den var alldeles ny 1987. Mitt minne av filmen var att den var absurd och ganska rörig. När jag nu ser om den så framstår den som en rätt rakt berättad historia. Men så har jag också sett en del andra Greenaway-filmer där emellan.

Som vanligt när det gäller Peter Greenaway så handlar hans film om många saker på en gång. Arkitektur, staden Rom, kärlek, kroppsfunktioner och särskilt den obskyre franske arkitekten Étienne-Louis Boullée (1728-1799). Som bonus får filmregissören Stanley Kubrick (1928-1999) sig en känga. Analogin i levnadsår, som Peter Greenaway naturligtvis inte kunde förutse, är precis i hans smak.

Peter Greenaway är en mycket egensinnig och originell filmskapare som har skapat sig sin egen genre. Trots sin storhet är han naturligtvis inte opåverkad. En av de regissörer som brukar omnämnas som möjlig förebild är Stanley Kubrick. Onekligen så finns det gemensamma drag i bildmedvetenheten, dragningen mot sträng symmetri och ett slags högtidlighet. Men en annan regissör kanske ändå ligger närmare till hands som inspirationskälla och det är Alain Resnais. Och med i produktionsteamet för Arkitektens mage finns ingen mindre än Sacha Vierny (1919-2001), den filmfotograf som Resnais helst använde sig av.

Ramberättelsen i Arkitektens mage är följande: En känd amerikansk arkitekt, spelad av Brian Dennehy, kommer till Rom för att under nio månader arbeta med en hyllningsutställning till Étienne-Louis Boullée. Filmen börjar med ett samlag mellan arkitekten och hans fru, spelad av Chloe Webb, på tåget medan det rullar in i Rom. Det visar sig senare att hon blivit gravid då. Direkt börjar arkitekten fixera sig vid magar – sin frus växande mage, sin egen mage som han har ont i och andras magar. Med detta börjar saker gå över styr. Frun blir förförd av sonen till den italienske värden. Arkitekten kan inte riktigt koncentrera sig på sitt jobb. Ingen tycker att Boullée är särskilt intressant och det visar sig att det mesta av pengarna till projektet förskingrats för att användas till att rusta upp Italiens fascistiske diktator Benito Mussolinis (1883-1945) arkitektoniska paradverk Palazzo

della Civiltà. Just detta tar arkitekten med ro – han menar att Étienne-Louis Boullée nog ändå var den förste fascistiske arkitekten och att omstyrningen av pengar kanske inte är någon stor katastrof. Adolf Hitlers arkitekt Albert Speer (1905-1981) hade Boulleé som sin stora idol.

De nio månaderna går. Arkitekten får reda på att det är obotlig magcancer som han har. Han och frun skiljer sig. Hon gifter sig med sin italienske förförare. När utställningen, som är inrymd i Victor Emmanuel-monumentet i Rom, öppnas, så tar arkitekten livet av sig och i samma ögonblick så föds hans barn, antagligen en son.

Arkitektens namn är Stourley Kracklite och det har spekulerats en del om rollfiguren är ett nidporträtt av Stanley Kubrick. Rollfiguren är varken särskilt obehaglig eller behaglig men mycket självupptagen och med en tendens att inte få så mycket gjort. Man kan gott tänka sig att den produktive Peter Greenaway gav Kubrick som inte fick så mycket gjort, ett nålstick i sin film.

Men filmens egentliga huvudroll kanske är den märklige Étienne-Louis Boullée. Inte heller han fick så mycket gjort. De flesta av hans obeskrivligt storslagna och bombastiska projekt blev aldrig genomförda. Några privatbostäder och inredningar i Paris är det som finns bevarat.  Hans mest berömda projekt var ett gigantiskt minnesmärke, en cenotaf, över Isaac Newton (1642-1727). Det skulle utgöras av en 150 meter hög glob (Globen i Stockholm är 110 meter).

Men det kan också vara själva staden Rom som är filmens huvudperson. Eller varför inte Stourley Kracklites mage?

Sevärt är det i alla fall. En fröjd för ögat och en spännande upptäckt för alla de som ännu inte kollat in den märklige tokstollen Boulleés verk.

—

Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion