Bluesfest i Karlsdals hyttruin
Fokus tisdag, augusti 21st, 2012För andra året i följd anordnade byalaget i Karlsdal en bluesfest i den gamla hyttruinen.
Gänget som frälste Karlsdal. Ola Bjurman, Daniel Lemma, Roffe Wikström, Nikke Ström och Bengan Blomgren. Utanför bilden också Tomas Olsson bakom sina trummo
En perfekt skådeplats för ett sådant arrangemang. Atmosfären både i musiken och de gamla stenruinerna skvallrar om genuitet och äkthet. Det är givetvis så att hemmasonen Nikke Ström har ett finger med i spelet. Som sommar-Karlsdaling har han nu infriat ett gammalt löfte och inget talar emot att detta nu blir till tradition.
I år bjöd Nikke på både några, för publiken, nya och gamla polare från hans brokiga vänkrets. Ola Bjurman Band med Bengan Blomgren på gitarr och Tomas Olsson på trummor förutom Nikke själv går tillbaka till tiden med Nynningen, Nationalteatern, Tottas Bluesband och liknande uppsättningar. Roffe Wikström tillhör nog det genuinaste man kan hitta inom svensk blues. Däremot är det nog inte många som tidigare upplevt Daniel Lemma, så hans framträdande i Karlsdal var en explosiv överraskning för de flesta.
Karlskogagänget Ringside fick äran att inleda bluesfesten och såg det då som en nystart för bandet som legat i träda sedan 2005.
Men, innan dessa gubbar äntrade den lilla scenen i hyttan så inledde ett gammalt Karlskogaband sin nystart. Ringside, med bröderna Marcus och Anders Bock, Morgan Otter, Stefan Söderling och Joakim Valikainen härjade runt i trakten i början av 2000-talet med sin melodiösa rock, men tröttnade och lade instrumenten på hyllan 2005. Nu fick de ett erbjudande om att inleda blueskvällen i hyttan. En utmaning de tog och nu väntar en spännande nystart.
Gubbgänget inledde med Ola Bjurman. En göteborgsk dalmas med de blå tonerna i blodet. Stödd av en lätt framåtlutad Bengan Blomgren som med sin gamla Fender på sitt eget sätt liksom talar till publiken, fyller ut låtarna med sitt egna underfundiga gitarrspel som ger kompositionerna en själ. Samma känsla och samma själ sprider Nikke Ström med sin bas och Tomas Olsson bakom sina trummor.
Roffe Wikström på friarstråt fick omedelbart napp när Marina Hedman från Degerfors besvarade hans något robusta locktoner i låten ”Kom till mig kvinna”.
Detsamma gäller givetvis Roffe Wikström. Hela han är blues. Med sin skrovliga stämma och sina känsliga fingrar tar han publiken på en resa bland sina egna blå toner och rotar så långt ner i bluesträsket man kan komma. Hans tolkning av Ferlins ”Dansmelodi” fick publiken att för en stund bara hålla andan och låta sig absorberas. Det är en märklig känsla att uppleva ett av Roffe Wikströms långa solon och se medmusikanterna på scenen sugas in i sin egen bubbla och därmed för en stund få tiden att stanna upp. Genuinare än så blir det inte.
Roffe gav också prov på publikkontakt när han under låten ”Kom till mig kvinna” gav sig ut i publiken för ett friarförsök. Han fick omedelbart napp då han utmanade degerforstjejen Marina Hedman. En kärleksförklaring som hon givetvis besvarade.
Daniel Lemma var kvällens överraskning. Här tillsammans med basisten och medarrangören Nikke Ström.
För många var Daniel Lemma en grymt positiv överraskning. Inte många hade hört honom innan, men den 500-hövdade publiken föll som furor inför hans intensiva utstålning och tryck i låtarna.
Avslutningen med Dylans ”Sweet Marie” och Chuck Berrys ”Sweet Little Rock ´n roller” och alla på scenen fick publiken att både stå upp, klappa och dansa. Vädret som varit strålande under kvällen släppte sina första regndroppar samtidigt som sista ackordet på Bengan Blomgrens gitarr klingade ut. 500 nöjda bluesfantaster gick sakta hemåt med Nikke Ströms löfte om en ny bluesfest nästa sommar klingande i öronen. Kanske har en tradition skapats i den vackra hyttmiljön.
Låt oss hoppas.
— — —
Text och bild: Björn Reimers
