DVD: Sherlock Holmes sista fall

Inlagd av Peter Ekström Film, Recension, Videohyllan måndag, augusti 6th, 2012

Sherlock Holmes sista fall

Drama, Storbritannien 1976.

Regi: Herbert Ross

Distributör: Studio S

Skådespelare: Robert Duvall, Nicol Williamson, Alan Arkin, Laurence Olivier, Vanessa Redgrave mfl.

1 tim 49 min.

Ute på dvd nu.

—

Sherlock Holmes måste vara en av de mest etablerade fiktiva karaktärerna i den västerländska kulturen. Denna skapelse av sir Arthur Conan Doyle (1859-1930) började tidigt leva sitt eget liv – mer omfattande och ibland mer trovärdigt än många ”äkta” historiska personer.

Conan Doyle skrev mellan åren 1887 och 1927 fyra romaner och 56 noveller om Sherlock Holmes och prototypen för alla senare tiders sidekicks – dr John H Watson. Men en mycket större mängd texter – romaner, noveller, filmmanus, tecknade serier med mera, har producerats efter det. Sherlock Holmes har tolkats på många sätt – superhjälte, neurotiker, spion under Andra världskriget och så vidare. Någonting hos denna gestalt gör att det liksom inte finns någon hejd på möjligheterna att exploatera honom. Hans popularitet verkar inte avta.

De senaste försöken att ta sig an honom är dels ett par filmer, Sherlock Holmes (2009) och A game of shadows (2011) av Guy Ritchie med Robert Downey jr och Jude Law i huvudrollerna. Där har Holmes blivit ett slags actionhjälte i filmer med högt tempo. De är inte helt charmlösa men gör inte Conan Doyles detektiv rättvisa.

Dels så har Steven Moffatt och Mark Gatiss för BBC hittills producerat två säsonger av tv-serien Sherlock. Den utspelar sig i modern tid men är förvånansvärt trogen Conan Doyles originalhistorier och allmänna atmosfär. Benedict Cumberbatch och Martin Freeman spelar huvudrollerna i detta lyckade projekt.

Annars är det många som anser att Jeremy Brett (1933-1995) är den definitive Sherlock Holmes. Han spelade huvudrollen i flera tv-serier producerade av John Hawkesworth för Granada, långfilmer och teateruppsättningar mellan 1984-1994. Den mest kände av hans Watson-motspelare är Edward Hardwicke. Jeremy Brett gick så upp i sin rollkaraktär att han fick psykiska problem och fick behandlas i flera omgångar på mentalsjukhus.

Ett annat nytillskott i Sherlock Holmes-floran är en roman av Anthony Horowitz som heter The house of silk (2011). Ännu oläst verkar den lovande. Mest på grund av att Horowitz är manusförfattaren bakom Foyle’s war, en av de bästa engelska tv-serierna någonsin.

I vår familj är vi alla Sherlock Holmes-fans. När det dyker upp någonting nytt med honom så tar vi oss an det med viss förväntan. Därför var det spännande att den välrenommerade filmen Sherlock Holmes sista fall nu kom ut på dvd. När den var ny 1976 gick den mig förbi.

Det är för sin tid en ganska påkostad och tekniskt välgjord film. Nominerad till två Oscar. Tyvärr också en stor besvikelse.

Titeln är, som så många svenska filmtitlar, helt missvisande. Filmen handlar inte om Sherlock Holmes sista fall utan om vad som hände under de tre år då han förmodades vara död efter att ha störtat utför Reichenbach-fallet under en strid med ärkeskurken professor Moriarty. Det vill säga i filmen är Moriarty inte alls någon skurk och själva upphovet till de tre förlorade åren – striden vid Reichenbach har inte inträffat. Möjligen är den en drogfantasi.

Den engelska titeln The seven-per-cent solution syftar på den kokainblandning som Holmes (spelad av Nicol Williamson) injicerar när livet är allt för händelselöst. I filmen har detta missbruk gått över styr och dr Watson (Robert Duvall) lurar iväg Holmes till Wien där filmens egentliga huvudperson Sigmund Freud (Alan Arkin) är den ende som kan bota honom. Ett slags behandling genomförs också. Denna upptakt i filmen är seg och utdragen. När det fall Holmes ska lösa äntligen introduceras är det nästan mitt i filmen och trots vissa ansträngningar ökar inte takten nämnvärt.

I filmen använder Holmes sina ”förlorade” tre år till drogavvänjning, avstyrning av en tafflig kidnappning samt semester med en möjlig kärleksaffär. Detta efter att Holmes kvinnohat har målats upp med rent strindbergska färger. Filmens dramatiska ”höjdpunkt” är en jakt med ånglok. Den mynnar ut i en ren stöld från Jules Vernes Jorden runt på 80 dagar där huvudpersonerna eldar upp det mesta av sin båt för att hålla dess ångmaskin igång.

Som holmesian måste jag också invända mot fantasierna om vad som hände under de tre förlorade åren. Här är det lätt att gå till källorna. I novellen Det tomma huset (The empty house, 1905) berättar Sherlock Holmes själv ganska utförligt vad han har varit med om under den tiden:

”Utvecklingen i London blev inte så gynnsam som jag hade hoppats, för vid rättegången mot Moriartys liga frikändes två av de farligaste medlemmarna, som dessutom var mina argaste fiender. För den skull tillbringade jag två år på resande fot i Tibet, roade mig med att besöka Lhasa och tillbragte några dagar hos deras lama. Du har möjligen läst om de märkliga upptäckter som en norrman vid namn Sigerson gjorde, men jag är övertygad om att du aldrig slogs av tanken att du läste nyheter om din vän. Därefter reste jag genom Persien, besåg Mekka, och gjorde ett kort men intressant besök hos kalifen i Khartoum. Resultatet av den visiten har jag vidarebefordrat till utrikesdepartementet. Efter att jag återkommit till Frankrike tillbringade jag tre månader i ett laboratorium i Montpellier, i södra Frankrike, med att forska i stenkolsderivat. När jag var nöjd och klar med det och samtidigt erfor att en av mina fiender nu var kvar i London beslöt jag mig för att återvända, men mitt beslut påskyndades av nyheten om det här märkliga mysteriet vid Park Lane som inte bara hade en egen lockelse, utan även erbjöd ett tillfälle som jag kunde utnyttja. Jag begav mig genast till London…”

Den filmen återstår att göras. Tur är kanske det.

—

Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion