DVD: Love Always, Carolyn

Inlagd av Erik Göthlin Film, Recension, Videohyllan onsdag, juli 25th, 2012

Love Always, Carolyn

Dokumentär, Sverige, 2011.

Distributör: Noble Entertainment

Regissör: Maria Ramström & Malin Korkeasalo

Längd: 70 min

Ute nu på svensk DVD

– – –

Bakom varje framgångsrik man står en kvinna lyder som bekant ordspråket.

Kvinnan är i det här fallet Carolyn Cassady, en gång gift med Neal Cassady och älskarinna till Jack Kerouac. Carolyn är idag 89 år och har ett minst sagt händelsefullt liv i bagaget. I den svenska dokumentären Love Always, Carolyn i regi av Maria Ramström och Malin Korkeasalo möter vi henne i hemmet i England. Hon lever numera ett slags eremitliv, delvis självvalt, delvis på grund av att det bara blivit så.

Decennier har gått men minnena vägrar att blekna. De lyser snarare starkare än på mycket länge. Neal och Jack är döda sedan över fyrtio år tillbaka. Neal blev 42 år gammal, han hittades vid en vägkant i Mexiko den fjärde februari 1968 och dog några timmar senare på sjukan. Dödsorsaken fastställdes aldrig definitivt, säkert var i vilket fall att hans kropp var full av alkohol och droger. Jack dog den tjugoförsta oktober året efter. Levern hade pajat efter år av hårt drickande. Trots det tidsliga avståndet verkar händelserna för Carolyn fortfarande ligga nära, allt för nära. Att folk ständigt påminner henne, vill veta ditt och datt om Beatlitteraturens ikoner, inte lämnar henne ifred, smärtar henne något enormt. Hon var kvinnan som tog hand om hemmet och barnen medan hennes man och vänner var på drift i ett ändlöst Amerika. Då var ingen intresserad av hennes historia, nu förhåller det sig precis tvärtom.

I filmens inledning språkar hon med en bokhandlare som är på besök. Han är alldeles begeistrad över förstaupplagorna av Kerouacs romaner, de flesta prydda av dedikationer som bara dem framstår som poesi. Carolyn verkar närmast uttråkad eller kanske snarare tacksam över att hon nu får lämna bort böckerna till en litteraturinstitution för bevaring. Handlingen är på ett sätt symboliskt – att göra sig av med de föremål som nu är reliker och tillhör en gammal tid. Carolyn är inte längre nostalgisk, om hon nu någonsin varit det.

Love Always, Carolyn är till sin natur paradoxal. Det är en film som ämnar att sätta fokus på Carolyn Cassady, och gör så också. Men själva anledningen till att Carolyn är känd och att någon alls vill prata med henne är just på grund av hennes relation till Neal och Jack. Detta deklarerar hon själv, visserligen med viss humor men i botten ett djupt allvar. I historieskrivningen är hon en del av Beatrörelsen, trots att hon själv aldrig upplevt sig tillhöra den. Hon var bara på platsen i tiden. En tid hon menar är grovt missförstådd. Det är i denna spricka mellan myt och verklighet som Carolyns berättelser växer fram.

Det största problemet med bilden av Beatförfattarna menar hon är den romantisering som följt. Många har valt att läsa On The Road (1957) som en strikt biografi medan den i själva verket är en roman. Där framställs Neal Mortiary (den verkliga förlagan är Neal Cassady) som enbart en galenpanna som levde för dagen. I verkligheten var det inte så. Neal var förvisso en teaterapa som alltid sökte uppmärksamheten, men på samma gång var han en familjefar som i tio år arbetade på järnvägen för att kunna försörja sin familj. Men någonstans brast det. Efter fängelsestraffet han fått på grund av marijuanainnehav kunde han aldrig riktigt återknyta till sin familj igen. Drogerna tog över och dödade honom till slut. Alla människor är fulla av nyanser, och bilden av Beatrörelsen och Cassady har knappast varit nyanserad, Carolyn bidrar insiktsfullt till nya perspektiv.

Nu har det förvisso växt fram en medvetenhet hos kritiker gällande romantiseringen av Beatrörelsen. Det gäller främst den bioaktuella filmatiseringen On The Road (2012) där journalisten Caroline Hainer menar att porträttringen av männen i filmen är vad hon kallar ”det älskvärda svinet”. Det vill säga den manliga vagabonden som inte vet bättre än att knulla första bästa tjej (trots att han är gift), knarka, supa och allmänt leva djävul. Han kan inte hjälpa det, innerst inne är han ju en godhjärtad man. Därför förlåter vi honom alla hans snedsteg. Jag har inte sett filmen, men denna problematik är också högst närvarande i dokumentären. Carolyn förlät dock inte Neal så lätt. När han satt i finkan bönade och bad han om att hon skulle sätta huset i pant för att på så sätt betala borgen. Något hon vägrade eftersom hon var övertygad om att han skulle fly till Mexiko och därmed skulle hon och barnen bli bostadslösa. Att läsa om vagabonden är lätt, att leva med honom är desto svårare.

Love Always, Carolyn är en smärtsam skildring av en uppgiven kvinna. En kvinna som när Beatlitteraturen skrevs alltid stod i skuggan. Nu när den sedan länge är borta måste hon istället stå till svars för den. Hon skrev biografin Off The Road (en genial titel som pekar på just denna skuggfigur) för att folk skulle sluta fråga. Så blev det inte.

– – –

Erik Göthlin filmvetare och frilansskribent