Bluray: This Must be the Place

Inlagd av Kristoffer Pettersson Film, Recension, Videohyllan lördag, juli 21st, 2012

This Must be the Place
Drama/komedi, USA, 2011
Regi: Paolo Sorrentino
Skådespelare: Sean Penn, Frances McDormand, David Byrne m.fl.
Längd: 118 min
Finns ute nu på svensk DVD och Bluray
— — —

Rockstjärnan Cheyenne (Sean Penn) drog sig tillbaka från rampljuset för 20 år sedan och lever nu i lugn och ro med sin omhändertagande fru (Frances McDormand) och sina royalties.

När Cheyennes far avlider bestämmer sig den uttråkade gamle rockräven för att lämna sitt trygga hem på Irland för att resa till New York och delta på faderns begravning. Varför han inte haft någon kontakt med sin far på över 30 år kan Cheyenne inte riktigt svara på, men väl på plats inser han att fadern var en man med många hemligheter. Cheyennes far hade nämligen en livslång besatthet att finna den nazist som var hans plågoande under Andra världskriget. Den gamle nazisten ska enligt faderns anteckningar finnas någonstans i mellanvästern och Cheyenne bestämmer sig för att ta vid där fadern slutade. Kanske gör han det för att förstå sin far lite bättre, men kanske också för att han faktiskt inte har något bättre för sig.  

This Must be the Place är absolut en annorlunda liten skapelse. Trots att det kanske inte riktigt låter så, lyckas filmen vara både riktigt komisk, vemodig och rejält tankeväckande. Sean Penns karaktär ”Cheyenne” ger lite samma känsla som Ozzy Osbourne gjort på senare årtionden. Sliten av ungdomens missbruk är hans kropp och sinne inte längre vad det en gång var, men han är slående godhjärtad och naivt ärlig som ett litet barn. Instinktivt blev jag själv till en början lite orolig för att Penn skulle göra en I am Sam igen. Ni vet – Oscars-fiska med ett på tok för sentimentalt och överspelat karaktärsporträtt – men så illa är det faktiskt inte. Den italienska regissören Paolo Sorrentino (Il Divo) låter oss skratta åt, men även med, den gamle rockräven Cheyenne på hans resa genom de amerikanska staterna. Nya människor kommer och går i ett typiskt ”Roadmovie-upplägg” men egentligen handlar denna film om konfrontation med det egna samvetet och inte minst – den egna självbilden.

Inledningsvis känns This Must be the Place något trevande och det staplas småtokiga karaktärer och situationer på ett sätt inte helt olikt Wes Andersons (The Royal Tenenbaums, Moonrise Kingdom) svagare stunder. Men Sorrentino vet var han är på väg och bjuder på en stark final som biter sig kvar lång tid efter filmens slut. Vägen dit är förvisso något snårig och ofta låter Sorrentiono filmens vackra foto och musik vara mer talande än filmens karaktärer. This Must Be The Place är heller ingen film som erbjuder några raka svar, filmen ger snarare bränsle åt urgamla filosofiska tankegångar om existens och mänsklig identitet. I mitt tycke är detta betydligt mer intressant och stimulerade än att få övertydliga moralkakor smetade i ansiktet.

Gillar du Wes Anderson och Bröderna Coen kommer du förmodligen även att uppskatta Paolo Sorrentinos This Must Be The Place. Men förvänta dig inget lättsinnigt eller tokroligt. Anmärkningsvärt är också att David Byrne gästar i rollen som sig själv samt bidrar med ett passande soundtrack.

— — —
Kristoffer Pettersson är en del av Kulturdelens redaktion