DVD: Treasure Island

Inlagd av Johan Axell Film, Recension, Videohyllan tisdag, juli 17th, 2012

Treasure Island
Äventyr, USA, 2012
Distributör: Atlantic
Regissör: Steve Barron
Medverkande: Eddie Izzard, Donald Sutherland, Elijah Wood, Toby Regbos m.fl.
Längd: 173 minuter
Finns på svensk DVD och Bluray sedan 2012-07-04

— — —

Robert Louis Stevensons Skattkammarön ändrade för alltid sättet vi såg på pirater.

Bokens ikoniska karaktärer och miljöer lade grunden för så gott som alla moderna berättelser om de vilda sjöbusar som terroriserade de sju haven. Men medan berättelsen adapterats till så gott som alla tillgängliga medier under årens lopp, så har alltid dess narrativ mer eller mindre lämnats orört. Steve Barron ville ta steget längre och ge en ny och fräsch tolkning av berättelsen i sin film Treasure Island från 2012.

Efter att ha hittat en mystisk skattkarta i en död sjömans kista bestämmer sig Jim Hawkins för att lämna sin mor och deras värdshus i England för att pröva lyckan bland de karibiska öarna. Efter att ha insett att han inte skulle klara av att leta reda på kapten Flints gömda guld helt själv bestämmer han sig för att söka hjälp hos familjens goda vän doktor Livesy. Tillsammans lyckas de övertala den rike godsägaren Trelawney att följa med dem på expeditionen. Väl i Bristol värvar man en besättning till skeppet Hispaniola och kastar ankar under den handfaste kapten Smollets befäl. Det dröjer dock inte länge innan det börjar muttras bland männen under däck, och det sprids snart viskningar om myteri. I spetsen för männen står skeppets kock Long John Silver, som verkar veta mer om den begravda skatten än vad han först gett sken av. Kommer Jim och hans vänner överleva den långa sjöfärden, och vad är det egentligen som väntar dem på den mystiska ön?

Att se Steve Barrons Treasure Island är en minst sagt splittrande upplevelse. Å den ena sidan så är det svårt att inte bli imponerad över hur välproducerad den svärdsvingande tv-filmen är. Med mer än kompetenta skådespelare, fantastisk scenografi och ett överlag högt produktionsvärde klarar den mer än väl av att mäta sig med Hollywoods storfilmer. Men hur vacker och spännande filmen än är, så går det inte att sticka under stol med att det är en minst sagt bedrövlig adaption av Robert Louis Stevensons piratklassiker. Till en början verkar det främst vara detaljer som har ändrats, som egentligen bara påverkar filmen rent kosmetiskt. Tyvärr pockar ändringarna på och urartar till sist i en slags snöbollseffekt som lavinartat helt suddar ut kopplingen till boken. Intriger läggs till, motivationer skrivs om och karaktärer ändras helt i vad som nästan känns som en travesti av boken.

Att ta sig kreativa friheter med källmaterialet är något som är alla regissörer berättigat, men det är svårt att inte reagera på Barrons totala oförståelse för berättelsen. Under filmens avslutande akt har man blivit så fokuserad på att tvinga in moralkakor att man dels skriver om hela berättelsens slut, men även säger emot ett flertal av de ändringar som filmteamet själva gett upphov till. Med den omskrivna avrundningen lämnas dessutom berättelsen oavslutad, vilket gör att den tre timmar långa upplevelsen känns något förgäves.

Även om det kanske främst är purister som kommer att reta upp sig över filmens ändringar gentemot boken, så är nog filmens många motsägningar och intvingade moralläxor nog för att få de flesta att frågandes höja på ögonbrynet hemma i tv-soffan. Detta till trots så finns det ändå en hel del gott att finna i Steve Barrons Treasure Island. Eddie Izzard är rent lysande som Long John Silver, och verkar ha riktigt kul med rollen. Även om karaktären fått genomgå en del omskrivningar, så finns det ändå nog av den kappvändande kaptenen i Izzards tolkning för att skapa en del riktigt rafflande scener. Komikerns utstrålning och charm gör dessutom att kaptenens lismande inställsamhet tas till en helt ny nivå jämfört med tidigare filmatiseringar. Silvers motpart, kapten Smollet, porträtteras med stor värdighet av Philip Glenister, som skänker rollen en väldigt stoisk och tapper gestaltning. Dessvärre känns Toby Regbos gestaltning av den inte så unge Jim Hawkins föga engagerande, och det är svårt för åskådaren att riktigt kunna identifiera sig med karaktären.

Filmens stora behållning, utöver den karismatiske Long John Silver, är istället dess undersköna utseende. Bildspråket är stundtals rent slående och genomsyras vid sina bästa tillfällen av sann matinéanda. Med hjälp av såväl tidsenliga kläder som äkta fartyg och karibiska öar är det svårt att inte förlora sig något i Barrons piratdröm.  Det finns en tyngd och närvaro i filmens scener som sorgligt nog är ett riktigt sällsynt fynd i tv-produktioner annars. Med en så lovande visuell potential är det en ren skam att man inte förvaltade filmens intriger bättre, då den i övrigt egentligen har alla ingredienser som krävs för en modern tv-klassiker.

En mer vuxen och mogen tolkning av ungdomsklassikern Skattkammarön, där man dessutom låtit expandera berättelsens ramar för att kunna ge en bättre inblick i karaktärernas liv och drömmar, låter kanske som ett rent genialiskt koncept på papperet. Men teori och praktik är som bekant två vitt skilda saker, vilket blir smärtsamt uppenbart i Steve Barrons verk där de ständiga avvikelserna från källmaterialet mest tenderar att sätta krokben för filmen. Treasure Island bevisar än en gång att gammal faktiskt är äldst, och att vissa saker kanske bör lämnas som de är.

— — —

Johan Axell är filmvetare och frilansande skribent