Roman: Blade Runner

Inlagd av Erik Göthlin Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur måndag, juli 16th, 2012

Blade Runner
Philip K Dick
Översättning: Roland Adlerberth
Bakhåll, 240 sid, Ute nu

– – –

I ett post-apokalyptiskt San Francisco där solen aldrig skiner lever prisjägaren Rick Deckard.

Han är inhyrd av polisen för att spåra och likvidera androider, det vill säga organiska robotar förvillande lika människor. Berättelsen utspelar sig efter Det sista världskriget och de flesta överlevande människorna har begett sig av till kolonierna på Mars där de lever tillsammans med sina tjänare, androiderna. Av de människor som fortfarande bor kvar på jorden har en stor andel blivit degenererade på grund av den kvarlevande strålningen. Deckard är trött på sitt farliga jobb men kan inte säga nej när han får i uppdrag att spåra sex förrymda androider från Mars som kommer ge honom stora prispengar. Androider som mördat sina mästare och har för avsikt att leva ett fritt liv på jorden.

Blade Runner, eller Do Androids Dream of Electric Sheep? som den ursprungligen hette vid originalutgivningen 1968 räknas alltjämt till en av de stora science-fiction-klassikerna. När boken nu släpps i nyutgåva av Bakhåll har man behållit den ändrade titeln som författaren Philip K Dick föredrog efter att ha sett de första bilderna av Ridley Scotts filmatisering från 1982. Dick dog innan filmen hade färdigställts, men föredrog alltså att även boken skulle gå under namnet Blade Runner i fortsättningen.

Originaltiteln relaterar dock tydligare till bokens innehåll eftersom den direkt refererar till Rick Deckards elektriska husdjur i form av ett får. Då de flesta djurarter är helt eller näst intill utrotade har människor elektriska kopior som de tar hand om (det vill säga om man inte har råd att skaffa sig ett riktigt djur). Att ha ett husdjur visar i den nya världen på en hög moral då det förstärker den mänskliga empatin. Empati, eller frånvaron av den, är vad som tydligast skiljer androiden från en människa. Den saknar med andra ord det vi kallar för själ. Men Deckard föraktar sitt elektriska får, han vill inget hellre än att ha ett levande djur. Något han kan få råd till om han ”drar in” tillräckligt många androider.

Som med så många science-fiction-verk är romanen högst existentiell. Det går över huvud taget inte att läsa boken utan att ställa sig frågan: vad är en människa? En del androider är inte ens medvetna om att de är robotar då de har (av sin skapare) inplanterade minnen om ett fullständigt liv. Huvudpersonen har till en början ingen som helst relation till de androider han ”dödar”. Han ser det som ett jobb, ett skitig jobb förvisso men fortfarande ett sätt att förvärva sig en inkomst. Men medan tiden går börjar han känna sig allt mer avtrubbad. Tidigare har han sett robotarna som just robotar men då han träffar en ny typ av android som han till en början tror är en människa så bubblar frågorna upp inom honom. Har hans känslokyla gått så långt att han själv börjar likna en android? Och om han inte längre kan avslöja en robot, vad är då skillnaden dem emellan.

Romanen kan härledas till flera genrer där dess huvudperson och enkla story inte är något annat än en omstuvning av noir-genren. Man kan också se romanen som en fortsättningen på temat i Frankenstein i fråga om skaparen (människan) och dess skapelse (androiden). Denna kombination av en enkel berättelse som ställer de stora frågorna är kanske det som gör Blade Runner så lyckad. Det är en spännande läsning med utsökt framställda miljöbeskrivningar där den mörka stämningen ligger som ett orosmoln över det som sker.

Utgåvan har försetts med ett utmärkt efterord av Johan Frick som inte minst benar ut de stora skillnaderna mellan romanen och dess filmatisering. Ett efterord fyllt av känsla och glädje för verket som bidrar med värdefulla tankar till läsupplevelsen.

– – –

Erik Göthlin filmvetare och frilansskribent