DVD: 8 1/2 women
Film, Recension, Videohyllan måndag, juli 9th, 20128 ½ women
Drama/komedi, Storbritannien mfl länder, 1999
Regi: Peter Greenaway
Medverkande: Johan Standing, Matthew Delamere, Vivian Wu, Polly Walker mfl.
Längd: 156 minuter
Distributör: Atlantic
Ute nu
—
När man säger om en regissör att han eller hon är mångsidig så brukar man mena att denne regissör gör filmer inom fler än en genre. Det är absolut inte fel att använda ordet mångsidig om Peter Greenaway men då måste ordet få betyda något helt annat. Dels arbetar han som filmregissör kanske bara inom en enda genre – Greenaway-film, dels får bokstavligt talat nästan vad som helst plats i hans filmer, dels sysslar han med en massa andra saker. Skriver böcker, gör konst och mycket annat.
Han har nu en lång rad märkliga filmer bakom sig. Det stora genombrottet kom med långfilmen Tecknarens kontrakt 1982. Men redan då hade han skapat en lång rad kortfilmer och tv-dokumentärer.
Kännetecknande för Peter Greenaways filmer är att de är så visuellt rika. De slösar med bilder och innehållsrika interiörer fulla av detaljer. Ofta kan man få en känsla av att han mer skapar bilder än berättar. Historierna, mångtydiga och fulla av olika tolkningsmöjligheter, får man liksom på köpet.
På dvd finns ett flertal av hans filmer tillgängliga med svensk textning. Den senaste är 8 ½ women. Det är en ganska lättsam film för att vara av Peter Greenaway som inte väjer för det tunga, obehagliga och groteska i sina filmer. Därtill är den ganska rakt berättad.
Den som kan lite om film förstår redan på titeln att det finns en relation till Federico Fellinis kända film 8 ½. Och visst är det så, även om referenserna till den filmen ligger mer på ytan än på djupet.
Båda filmerna handlar om manlig sexualitet och drömmen om hämningslös tillfredsställelse. I Fellinis film trasslar huvudpersonen in sig i en härva med fru och älskarinnor under en filminspelning. I Greenaways film är det en rik änkling och hans son som lejer nio kvinnor till ett privat harem (den nionde kvinnan är handikappad) som tröst. Det går rätt bra (ja regissören bestämmer ju) under ett år. Sedan börjar kvinnorna bli oregerliga och till slut dör änklingen på ljuvast tänkbara sätt.
Greenaways manliga fantasi är trots en del förvecklingar något ganska okomplicerat. Fellini gjorde sin film 1963 och där finns en gryende feminism som ett slags klangbotten. Det blir ett av Fellinis stora teman, han befinner sig senare nästan ständigt i dialog med feminismen. Kulmen når han i Kvinnostaden 1980.
Trots att Peter Greenaway är mer samtida verkar feminismen vara helt frånvarande hos honom. Visserligen håller en av kvinnorna ett slags brandtal mot männen, och visserligen sker ett slags uppror men egentligen utan att ifrågasätta männens rätt att hålla sig med sitt harem. Det är liksom inte riktigt någon konflikt.
Ändå tycker jag inte att Peter Greenaway är någon sexist. Det är gott om nakenhet och sex i hans filmer. Men det är ganska jämlikt fördelat. Ja, i 8 ½ women känns det som om det är fler nakna män än kvinnor. Fast det kanske beror på att man är lite ovan att se kukar på film och därför lägger märke lite extra till dem.
—
Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion
