Peace & Love 2012 – en ny värld i fem dagar!

Inlagd av Maria Sandström Krönika tisdag, juli 3rd, 2012

En ny värld. Så löd årets tema på Peace and Love-festivalen.

Fem dagars festival som nu är över och som bjudit på en salig blandning av suveräna uppträdanden, oändligt mycket langos och munkar och inte minst en himla massa människor. Peace and Love, som föddes år 1999 och som till och med år 2003 hade cirka 3000 besökare, kan nu kan stoltera sig med titeln Sveriges största festival. Med dragplåster som Rihanna, Skrillex, Kent och Roxette såldes hela 48 621 biljetter i år. Att det var mycket folk gick inte att undgå. På kvällarna var det som en flock myror som begav sig på gatorna för att ta sig från en scen till en annan. Peace and Love lockar inte bara den yngre generationen, utan människor i alla åldrar hade tagit sig till Borlänge för att få uppleva ”en ny värld” tillsammans. Det var uppfriskande att se, speciellt synen av ett äldre par i säkert sjuttioårs åldern som stod och diggade i takt till Rihannas skönsång (?).

När vi ändå är inne på ämnet är det nog lika bra att fortsätta där – alltså Rihanna. Vad hände? Festivalens största dragplåster som fått äran att avsluta en fantastisk festival, kommer först och främst 42 minuter försent ut på scen. Under väntan hördes oroliga röster att hon nog gör en favorit i repris, dvs, ställer in sin konsert som hon gjorde i Malmö i höstas. Men upp på scenen kom hon till sist, synen däremot var inte riktigt det man väntat sig att se. Hon sjöng knappt i de första låtarna och när hon väl gjorde det sprack rösten. Hon gav ett berusat intryck och trodde vid ett tillfälle att hon befann sig i Oslo, trots att hon innan upprepade gånger framhållit hur mycket hon älskar Sverige. Innan spelningen skämdes jag över publikens buande över Rihannas frånvaro, under spelningens gång skämdes jag däremot över Rihanna och hennes divighet. Konserten avslutades maffigt med fyrverkerier och häftiga ljuseffekter, med vad gör det när resterande av konserten kändes som bortkastad tid man aldrig mer får åter?

Tur att Peace and Love hade ett välfyllt artistutbud som verkade uppriktigt glada över att få spela på festivalen. En av dessa var Melissa Horn som på senare tid blivit en av Sveriges mest uppskattade artister, vilket bara markerades på festivalen. Hennes spelning lockade stora delar av festivalbesökarna och de gav en fantastisk respons till en fantastisk artist. Hennes låtar må handla om svartsjuka, uppbrott och saknad men energin hon levererade fick igång publiken och spred en sådan stark känsla som är svår att skaka av sig. Umeåkillarna i Deportees lockade även dem storpublik och deras avslutande låt ” A heart like yours in a time like this” är en av de bättre låtarna som gjordes förra året.

Det var inte bara musikaliska framträdanden på festivalen, utan föreläsningar och stand up var ett minst lika viktigt inslag. Kodjo Akolor, känd från P3s morgonpasset, framförde sin stand up på lördagen inför en exalterad publik och han briljerade. Han är rolig på ett otvunget sätt och bjuder på sig själv. Att få med sig publiken är ingen lätt uppgift men han lyckades från start.

Det som slog mig när jag spatserade på festivalens gator var att det var så otroligt mycket folk men att de flesta egentligen såg likadana ut.  Modet för årets festival verkade vara för tjejerna korta jeansshorts, gärna så pass korta att halva skinkorna åkte ut, nerkluddrade ben och armar samt gummistövlar. Vilken oväntad kombination. Fast det som slog mig mest var att de inte verkade frysa, medan jag, som i jämförelse med dem var klädd för vinterstorm, skakade av kyla.

Men trots kyliga kvällar och regniga konserter kommer nog de flesta minnas årets Peace and Love med ett stort leende på läpparna. Energin man får av bra konserter tillsammans med tusentals andra är storslagen och tillsammans skapade vi nog en ny värld. I alla fall för de fem dagarna, och det är inte fy skam det.

— — —

Text: Maria Sandström frilansande skribent
Foto: Kristoffer Pettersson