Thåström den 30 juni på Peace & Love
Konserter, Recension måndag, juli 2nd, 2012
Thåström vandrar ut på Eldorados scen i punkigt elegant kostym, gråsolkig i den annalkande lördagsnatten.
Den svartvita fonden som hänger längst bak i scenrummets förortskulisser minner om betongkyla och hårda tider, industriella molltoner och bortglömda bakgator – bilden av ett Sverige som blivit misshandlat. Thåström fokuserar på micen, avvaktar, och anlägger strax det karaktäristiska greppet om stativet. Sen är det igång.
Första låten börjar – Litet brev med kort biografi från Kärlek är för dom. Och publiken är med från start, sviker inte en sekund. Det är ett symbiotiskt fenomen som uppstår – Thåström kastar bensin på publiken och publiken kastar bensin på Thåström. Det känns bekant, thåströmskt. Spelningen fortsätter med tidlösa klassiker som Ingen neråtsång, Vacker död stad och Från himlen sänt – överlag väldigt mycket från Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal. Icke desto sämre vill jag understryka.
Thåström vandrar fram och tillbaka över scengolvet, under de scenografiska gatlamporna, spasmiskt och rotlöst, som vore han förtrollad av musiken, av stunden. Han kuvar och han kuvas. Vi känner igen scenspråket från de senaste åren och vi älskar det. Plötsligt ett skrik, ett till och ett till. Och sen om igen. Det är svårt att beskriva men det är makalöst bra. Och vackert.
Spelningen övergår strax i låtmaterial från det senaste albumet Beväpna dig med vingar där S:t Anna Katedral helt klart lyser starkast. Basen är så jävla övergrym i den låten att det inte når sin fulla potential annat än i livesammanhang. Jag njuter. Som jag njuter. Möjligtvis är det inte fullt så magiskt som senast när jag såg honom – på Circus i Stockholm tidigare år. Men magiskt är det. Likväl.
Sista extranumret är Imperiet-klassikern Du ska va president, som höjer konserten till ytterligare en nivå – ungefär som Kriget med mig själv redan gjort i mitten av spelningen. Ovanför scenrummet vänstra kant höjer sig fullmånen bakom spöklika slöjmoln och jag tänker – Thåström, DU ska va president.
— — —
Text och foto: Tommy Johansson – frilansande skribent
