DVD: Elvis
Film, Recension, Videohyllan tisdag, juni 26th, 2012 Elvis
Drama/biografi, USA, 1979
Regi: John Carpenter
Medverkande: Kurt Russell, Shelley Winters, Pat Hingle, Season Hubley m.fl.
Längd: 160 minuter
Distributör: Scanbox
Ute nu
— — —
De som endast känner igen John Carpenter som skaparen till de klassiska skräckrullarna Halloween (1978) och The Thing (1982) kommer nog höja ögonbrynen av förvåning när de får reda på att han 1979 även satte tänderna i denna mastiga tv-film om en amerikansk ikon: Elvis Presley.
I denna biografi får vi följa den skönsjungande idolen från hans barndoms utanförskap via de musikaliska framgångarna, de efterkommande nederlagen, fram till den storstilade comebacken i Las Vegas 1969.
John Carpenter har lyckats väl med att snickra samman en fortlöpande biografi som sträcker sig över en lång tidsperiod. Han har fått med särdeles intressanta fakta och avhandlar nästan allt det man kan tänkas önska veta om personen Elvis. Fotot är överlag godkänt, särskilt med tanke på tv-filmen som format, och scenografin andas äventyrlig rockabilly så väl som glittrande glamour. Såklart presenteras även det mesta utav Elvis musikaliska repertoar, men den framförs helt och hållet av en imitatör vid namn Ronnie McDowell. Anledningen till detta var att man fruktade att rättigheterna till låtskatten skulle bli alldeles för dyra att köpa loss. McDowell ska ha beröm, för han är en skicklig imitatör, men det känns naturligtvis lite snopet att inte få höra originalets röst.
Den absolut största behållningen med denna film är en ung Kurt Russell i titelrollen, som med en sällan skådad frenesi bär hela historien på sina axlar. Inte bara är han väldigt porträttlik utseendemässigt, utan har också med liv och lusta gått in för att fånga ikonens kroppsspråk, mimik och sätt att uttrycka sig på. Russell bjuder på en synnerligen brinnande rollgestaltning och det är lätt att förstå varför John Carpenter valde honom som huvudrollsinnehavare i flertalet efterkommande filmer.
Med det sagt ska man likväl ha klart för sig att detta är en mycket förlåtande biografi om Elvis liv och leverne. Filmen präglas av ett romantiskt rosa skimmer som höjer legendaren till skyarna, utan att kritisera eller analysera på något djupare plan. Elvis framställs som ett fromt helgon och de mörkare partierna i hans liv, bland annat drog- och matmissbruket, sopas snabbt under mattan. Kanske är filmen helt enkelt gjord alldeles för tätt inpå hand död, ty det slutgiltiga verket bär spår utav en övergripande, nästan chockartad, sentimentalism; här är man ute efter att hylla, inte för att leverera en granskande biografi över ett brokigt liv. Det är förvisso ett habilt hantverk, men långt ifrån så nyanserat som man önskar att det skulle vara.
— — —
Linn Sandvall
