Spänningsroman: En dunkel död: ett fall för kommissarie Brunetti
Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur söndag, juni 17th, 2012En dunkel död: ett fall för kommissarie Brunetti
Donna Leon
Forum 2012
Översättning: Ing-Britt Björklund
282 s.
Utgiven
— — —
Det är lätt att känna igen kommissarie Brunetti; egensinnig, envis som få, matglad och familjekär, när han nu åter träder in på banan i den femtonde boken om honom och hans Venedig.
Något äldre förstås, lite eftertänksammare och något mer skeptisk till nutiden, rör han sig genom staden, stannar upp och tar ett glas grappa eller skyndar sig hem till sin älskade Paola, sina tonårsbarn och deras gemensamma måltider. Han sover gott om natten, trots sina duster med polischefen och stadens brottslingar, och omger sig med lojala medarbetare, såsom den alltid lika välklädda signorina Elettra.
Donna Leon är amerikanska men bosatt i Venedig sedan många år. Hon kan konsten att skildra både staden och dess invånare, deras offentliga liv och det privata. Med böckerna om kommissarie Brunetti, som är en livsnjutare av stora mått – något av en förnöjsam antihjälte i deckarvärlden – har hon nått internationella framgångar.
Våren spirar i staden och Brunetti njuter av den första blomprakten och solen som glittrar i kanalerna. Han blir indragen i ett fall där hot förekommer, efter en demonstration mot giftiga utsläpp. Långt innan det blir ett officiellt polisärende börjar Brunetti nysta i fallet och undersöka de rykten som går om att glasbruken i omgivningen släpper ut miljöfarligt avfall och att hot förekommer mot de som vågar protestera. Samtidigt stöter han på en liten flicka med neurologiska skador och en fader som tror att det är gifternas fel. Genast får Brunetti polischefen efter sig, som inte alls har lust att ägna tid åt ärendet, och särskilt inte eftersom han är bekant med en av ägarna till bruken. Så småningom rullas historien upp, och under tiden hinner Brunetti bli medveten om vad vår tids miljöförstöring kan leda till. Ön Murano, där glasbruken ligger, ruvar nämligen på en hemlighet som kommer i dagern.
Brunetti är som alltid charmig och alldeles lagom lydig och följsam sin polischef, allt efter vad som passar honom för stunden. Han är en mästare på att hitta kryphål och leta upp olika vägar till att lösa sina fall, med gott bistånd av sina medarbetare. En dunkel död följer den givna mallen och bjuder inte på några överraskningar men heller inte på några besvikelser.
Donna Leon läser man för miljö- och personskildringens skull, för att njuta av den italienska matkulturen och för att få vara med hemma i familjen Brunettis vardagsrum. På köpet får man en bit kriminalhistoria som kan vara nog så allvarlig och samtida och en inblick i det politiska livet i staden, om än något tillrättalagd. Det är trevliga deckare, helt enkelt, med en alldeles särskild kommissarie som många av oss gärna återvänder till.
— — —
Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.
