Serier: The Walking Dead, vol 4 – Köttets lustar

Inlagd av Johan Axell Recension, Serier onsdag, maj 23rd, 2012

The Walking Dead, vol 4 – Köttets lustar
Författare: Robert Kirkman
Teckning och tusch: Charlie Adlard
Översättare: Sara Årestedt
Apart Förlag
Finns utgiven på svenska sedan 2012-05-25

— — —

Vad innebär det egentligen att vara människa?

Vad är det som gör oss bättre än monstren som lurar i mörkret? Är det våra handlingar, våra tankar, eller kanske något så basalt som att våra hjärtan fortfarande slår? I den fjärde samlingsvolymen av The Walking Dead, Köttets lustar, fortsätter Robert Kirkman sin studie av människans innersta väsen satt mot en bakgrund av en zombieapokalyps. Hur långt kan en man pressas innan gränsen mellan människa och monster börjar suddas ut?

Rick Grimes och de andra i hans lilla grupp av överlevande har i ett försök att komma undan horderna av levande döda funnit en fristad innanför ett fängelses tjocka murar. Men är det verkligen ett paradis de funnit innanför all taggtråd och cement, eller har de stängt in sig själva i en jättelik bur?  Allt eftersom hotet från de odöda minskar växer det fram allt större meningsskiljaktigheter i gruppen. Vänner blir till fiender, kärleks byts ut mot tårar, och när sedan den mystiska Michonne plötsligt dyker upp med två tama zombier i sitt följe, döljer det inte länge innan det råder kaos i det lilla samhället.

Köttets Lustar är en riktigt ruskig berättelse som lever sig kvar i läsarens sinne långt efter att man slagit igen seriesamlingens pärmar. Visst är de strövande döda en otäck syn, och tanken på en zombieapokalyps är långt ifrån lockande, men det är faktiskt inte de hungriga kadavren som gör volymens berättelse så kuslig. Den lilla gruppen av överlevande har inte haft en lugn stund sedan deras resa började, och den ständiga pressen har börjar sätta sin spår. I Köttets Lustar uppdagas den ena mörka sanningen efter den andra, och det råder en konstant spänd stämning i den lilla gruppen av överlevare. Tankar och åsikter som vanligtvis aldrig skulle sett dagens ljus blottläggs fullständigt efter att den eskalerande stämningen skalat bort lager efter lager av samhällets regler och restriktioner. Det enda som finns kvar är människan i hennes allra råaste form, och det är sannerligen inte alltid en vacker syn. Robert Kirkmans kraftfulla berättelse gör det smärtsamt uppenbart att det ibland ruvar lika mycket ondska i det mänskliga hjärtat som i de vandrade dödas kalla och hungriga blickar. 

Det enda som man egentligen kan peka på som något negativt med serien, är att ju längre in i berättelsen man kommer, desto mer lägger man märke till en viss obalans i Charlie Adlards teckningar. Den ganska enkla och lite naiva teckningsstil man använt sig av för seriens protagonister gör det väldigt lätt för läsaren att snabbt identifiera de olika karaktärerna, men det skär sig ibland rejält med de ultrarealistiska och detaljrika levande döda. Detta blir extra uppenbart i Köttets lustar, då den till skillnad från de ibland upprepade zombierna från I tryggt förvar ståtar med en hel uppsjö av nya monstrositeter. Alla vandrade lik har en egen identitet, och Adlard har kommit på en hel del nya groteska visioner sen senast som han mer än gärna verkar vilja dela med sig av. Denna obalans är förvisso tillräckligt stark för att man ska haja till ibland under läsningen, men samtidigt så används den väldigt effektivt för att accentuera just hur annorlunda dessa bestar är jämfört med vad de än gång varit. De avslitna lemmarna, de hängande tarmarna och de avhuggna huvudena poängterar verkligen situationens hopplöshet på ett sätt som skapar en krypande känsla av obehag hos läsaren.

Robert Kirkmans långlivade serie The Walking Dead har under de senaste åren lyckats med det imponerande konststycket att bli något av ett hushållsnamn, så väl i sitt hemland som här i Sverige. Grafiska noveller dras tyvärr fortfarande med en viss stämpel som fulkultur i många kretsar, men med serier som Kirkmans är det inte omöjligt att detta snart ändras. Efter en mindre svacka i seriens driv i The Walking Dead: I tryggt förvar så lyckas The Walking Dead: Köttets lustar få upp en sådan fart och intensitet att det nästan är svindlande. Den konstant närvarande känslan av obehag och spänning, såsom en krutdurk på väg att brisera, når till sist klimax i en av våg av ilska och uppgivenhet som verkligen blottlägger seriens karaktärer. The Walking Dead må till stor del handla om döden, men det är dess knivskarpa insikter om livet som gör att serien verkligen står ut som det smarta och välskrivna kulturfenomen den är.

— — —

Johan Axell filmvetare och frilansande skribent