Bio: Slåss för livet

Inlagd av Agneta Hagerud Film, Recension fredag, maj 18th, 2012

Slåss för livet
Originaltitel: La guerre est declaré
Regi: Valérie Donzelli
Drama, Frankrike 2011
Medverkande: Valérie Donzelli, Jérémie Elkaïm, Frédéric Pierrot m.fl.
100 min, från 15 år
Visas på Bio Roxy i Örebro

— — —

Slåss för livet saluförs som en lättsam och romantisk historia, vilket jag ställer mig frågande till.

Det är en förenkling av filmen. Visst kan jag samtycka till att den lever upp till det i vissa delar, såsom de övertydliga sånginslagen och de alltför snabba kasten i tiden, men helheten är något helt annat.

För det första; det här är en typiskt fransk film, om jag får uttrycka mig så schematiskt. Den har den rätta känslomässiga spritsigheten och uppriktigheten vad gäller livets toppar och dalar, och den räds inte de smått provokativa skildringarna av att uppleva lyckan och släppa loss mitt i det allra mörkaste. Slåss för livet pekar inte ut någon rätt riktning, utan visar istället på mångfalden av uttryck för att överleva i en svår situation. Med ett kritiskt öga kan jag dock säga att det nästan går överstyr, men det återkommer jag till.

Juliette och Romeo möts på dansgolvet i ett pulserande, ungdomligt Paris. De blir snabbt ett par som gillar livets goda, och när deras barn Adam föds är deras lycka fullständig. Trots en del svårigheter att vänja sig vid ett skrikande småbarn fortsätter de att utveckla sin konst och sin musik, och de umgås med sina bullrande, franska familjer. Efter ett tag smyger dock en skärande ton in i vardagslivet, eftersom Adam har vissa svårigheter och inte utvecklas som han ska, och snart står den brutala sanningen framför dem. Adam har en svårartad hjärntumör och hans chanser att överleva är små. Nu samlas familjerna i en enda stor gemenskap, trots deras olikheter, och Juliette och Romeo får allt stöd de kan få. Ändå är det de som föräldrar som måste orka för Adams skull. Samtidigt som bomberna börjar falla över Irak, påbörjas deras egna privata krigstillstånd, vilket originaltiteln anger.

Slåss för livet bygger på en verklig historia och är en speciell film, så till vida att regissören och huvudrollsinnehavarna är föräldrar på riktigt till det barn som filmen handlar om, och barnet spelar sig själv i slutscenerna. Det fina samspelet mellan mamman och pappan får här sin förklaring. Det ger en viss tyngd åt berättelsen. Filmens budskap är att överleva, att ta sig igenom det som livet bjuder på även om det är svårt. Den känslomässiga berg- och dalbanan uttrycks genom dels snabba förflyttningar med olika fordon, vilda danser och starka känslouttryck och dels stillsamma, kärleksfulla scener och närbilder på barnets blick i sjukhussängen. En passande blandning av musik ledsagar berättelsen. Juliette och Romeo väljer att ta ut svängarna rejält, vilket är på gränsen till att gå överstyr. Jag undrar hur många som skulle orka släppa loss på festgolvet om deras barn låg isolerat på canceravdelningen, men jag har å andra sidan inte erfarenhet av den oerhörda press man då lever under.

Sammantaget är Slåss för livet en film som nog hade vunnit på att fördjupas en del, men vars budskap inte går att missa. Den driver framåt som ett upprört vågspel, drar sig tillbaka som tidvattnet och strömmar strax igen. Att havet har en central betydelse i handlingen är nog inte en tillfällighet.

— — —

Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.