DVD: Within the Whirlwind

Inlagd av Tommy Johansson Film, Recension, Videohyllan söndag, maj 6th, 2012

Within the Whirlwind
Drama, Tyskland/Polen/Belgien, 2009
Distributör: Soul Media
Regi: Marleen Gorris
Skådespelare: Emily Watson, Ulrich Tukur m.fl.
Längd: 110 min
Finns på svensk DVD från 2012-03-01

— — —

När Sergej Kirov – toppolitiker i Kommunistpartiet och en av Stalins starka män – blev mördad på sitt kontor i Leningrad den 1 december 1934 tog det hus i helvetet i dåvarande Sovjetunionen.

Herr Stalin såg plötsligt en öppning att utmanövrera eventuella hot mot den politiska makten och lät sig bortom rimlighet inte hejdas – strax var den stora utrensningen, tillika den stora terrorns år, igång. Hoten såg han överallt och det bästa sättet att göra sig av med potentiella upprorsmakare var som bekant att riva av en fem-minuters rättsprocess, ibland ingen alls, följt av obönhörlig arkebusering mot närmsta husfasad. Hade man ”tur” förestod landsförvisning alternativt straffkommendering.

En av dessa olycksaliga själar var litteraturprofessorn och partimedlemmen Evgenia Ginzburg, som 1937 dömdes för ”kollaboration och konspirerande mot folket fiender” varpå hon straffkommenderades till Sibiriens ökända arbetsläger, mer kända som Gulag. Within the Whirlwind handlar följaktligen om de 18 hårda år som Ginzburg spenderade i arbetslägren samt hur hon överlevde. Det är en verklighetsbaserad skildring som baserar sig på hennes självbiografiska böcker Journey into the Whirlwind och Within the Whirlwind, skrivna i väst flera år efter frigivelsen under 60 –och 70-talet.

Filmens holländska regissör Marleen Gorris har i välsmord kollaboration med den debuterande (film)manusförfattaren Nancy Larson gjort ett fantastiskt jobb. Inte bara för att detta är en otroligt välskriven, välspelad och vackert fotad film, utan också för att den i sitt fokus är en pionjär.  Det finns en avsaknad av den här typen av Sovjetskildringar i världens filmarkiv, konstigt nog.  Within the Whirlwind är i det närmaste ett filmiskt unikum (faktiskt) som fyller ett ekande hål i filmhistorien. Förvånansvärt få filmer beskriver så ingående livet i Stalins grymma arbetsläger – det har främst skett genom fragmentariska passager i större historier, som i Peter Weirs vandringssensation The Way Back från förra året. Främst är det genom litteraturen vi har lärt känna Gulag, ingalunda genom filmen.

I bemärkelse av unika historiska filmskildringar så berikas också Within the Whirlwind av ytterligare en intressant dimension då det dödliga slavgörat skildras genom ett feministiskt perspektiv. Vi lämnas med insikten att om det var överjävligt att vara man i Salins helvetiska utpost så var det förmodligen ännu mer överjävligt att vara kvinna. Något säger mig att vi inte kommer få se den typen av skildrning på film igen inom den närmsta framtiden. Tyvärr.   

Ytterligare en, mer eller mindre självskriven, aspekt som gör Within the Whirlwind till en väldigt bra film är att Gorris omger sig med extremt talangfulla människor – ovannämda manusförfattaren Nancy Larson får säkerligen de stora ryska författarna att le i sin himmel när hon via poesi och knivskarp dialog blåser liv i filmens sargade karaktärer, precis som fotografen Arkadiusz Tomiak, när han levandegör ord och skeenden med sitt makalösa kameraarbete. Därutöver har vi – och nu kommer det – Emily Watson. Denna eminenta brittiska juvel som ständigt imponerar. Jag skulle kunna ägna merparten av recensionen till att bara skriva om hennes ögon. De inrymmer allt, precis allt. Till och med i roller där hennes ögon ska vara uttalat ”döda” så ingjuter hon ett oefterhärmligt uttryck i dem – som i Brett Ratners psykologiska thriller Röd Drake där hon spelar den blinda Reba McClane, som agerar kärleksromans till Ralph Fiennes tatuerade dåre Francis Dollarhyde. Och då är det bara en liten, liten del av hennes talang. Den filmiskt oberikade ser med fördel Lars Von Triers Breaking the Waves från 1996 så förstår ni vad jag menar.

Vidare bör Gorris tveklöst, tillsammans med storheter som Paul Verhoeven och Fons Rademakers, rankas som en utav Hollands absolut bästa regissörer genom tiderna. Hon är en skarpögd filmkonstnär som inte räds att beträda vare sig outforskad eller kontroversiell mark, vilket hennes hennes drama Antonia’s Line från 1996 vittnar om, som hon för övrigt vann en Oscar för (för Bästa Utländska film). Within the Whirlwind är väl ingen fullpoängare i samma klass, men likväl en bra film. Med historisk fingertoppskänsla för den rådande tidsepoken målar Gorris ändå upp en liten bit av den sovjetiska tillvaron i 1930-talets mitt – från den klassicistiska monumentalarkitekturen och den samhälleliga paranoian som rådde mellan statens skräckslagna medborgare till den köldslagna misären i Gulag-lägren där fångar antingen mördades eller tvingades att arbeta sig själva till döds.

Därutöver är Within the Whirlwind en efterlängtad hyllning till kulturen, där Gorris med stor kärlek förvaltar den tidlösa sanning som Ginzburg understrukit – att kulturen med sin odödlighet räddar liv. Det är en okuvlig kraft som hennes överlevnad vittnar om och som Gorris ytterligare befäster med sin film. När Emily Watson genom skönlitteraturen förflyttar sina medfångar från den köldslagna baracken till fantasins gränslösa värld, där allt finns förutom slavarbete och permafrost, så strider hon mot Döden med det starkaste vapnet som finns. Samma sak när hon färglägger den frostbitna tundran genom att recitera brinnande poesi signerat Osip Mandelstam och Alexander Pushkin. Det sovande apatilandet blir plötsligt drömmande, om så för bara några minuter.

Till sist en makaber paradox. I filmer som dessa – som skildrar mänskliga övergrepp och krig av de mest grövsta slag – så inryms det inte sällan hoppfulla segment av medmänsklighet. Som när Thomas Kretschmanns tyska officer räddar livet på Adrian Brodys utslagna Wladyslaw Szpilman i Roman Polanskis oförglömliga The Pianist från 2002 eller när bosniern Ciki och serben Nino, i Danis Tanovic lika oförglömliga Ingenmansland från 2001, lägger sina vapen åt sidan i en skyttegrav för att tillsammans hjälpa en nödställd. Eller när den sorgsna bondeflickan vandrar ut genom skogen och överlämnar en skål med vildhallon till Evgenia Ginzburg och de instängda fångarna när fångtransporten gör halt mitt i ödemarken.

Låt inte Within the Whirlwind gå obemärkt förbi utan scanna av direkt-till-dvd-sektionen. Grundligt. Där gömmer sig alltjämt diamanter. I det här fallet Emily Watson och Marleen Gorris.     

— — —

Tommy Johansson är filmvetare och frilansande skribent