Roman: I skuggan av de döda

Inlagd av Agneta Hagerud Recension, Skönlitteratur söndag, april 22nd, 2012

I skuggan av de döda
Jesper Ersgård
Bladh by Bladh, 2012
334 s.

— — —

Jesper Ersgård har tidigare skrivit filmmanus i USA.

2009 debuterade han med kriminalromanen Ut kom vargarna, som är den första delen i en serie om de livströtta och luttrade poliserna Julia Wikman och William Franzén.

En gymnasielärare avrättas kallblodigt i skolsalen innan dagens första lektion, och bredvid henne på golvet har mördaren skrivit några runda märken. När William Franzén anländer till platsen noterar han genast märkena, men när han en stund senare återkommer är de bortsuddade. Var de ett meddelande från mördaren? Vem har i så fall suddat bort dem, och varför?  Bakom ridån i aulan gömmer sig två rädda elever, som William skrämmer fram. Har de något med mordet att göra, och vad betyder det att killen är son till en känd nationalist?

Under utredningens gång kommer många mörkermän fram ur sina gömslen, och snart förstår William att han är något stort på spåren som har sin början långt tillbaka i tiden. Samtidigt som han börjar nysta i fallet försöker han reda ut sin problematiska relation till Julia. De har upplevt saker tillsammans bakåt i tiden som gör dem sårbara och osäkra. När William råkar befinna sig på fel plats vid ett mord blir han själv misstänkt och en illvillig överordnad, som länge velat komma åt honom, iscensätter ett spel för att slutgiltigt förinta honom. Det hon inte räknat med är Julias lojalitet mot William, som både räddar honom och bidrar till att brottet löses.

I skuggan av de döda är en mycket brutal skildring av en verklighet som är svår att känna igen sig i. Om det finns en liknande parallell värld, där rättsväsendet arbetar efter en helt egen agenda, vore skildringen oerhört skrämmande, men i boken är allting – och då menar jag verkligen allting – alldeles för mycket för att tas på allvar. Det finns inte en självständig och laglydig polis. Antingen är de maktgalna, ute efter personlig hämnd och benägna att gå hur långt som helst för att nå sina mål, eller också är de fullständigt korkade och slöa och inriktade på att göra så lite som möjligt. De enda som har något slags rättspatos är Julia och William och en kollega till dem som mördas, men de går också rejält utanför sina yrkesgränser utan att blinka. Detsamma gäller fängelsepersonalen, som skildras som kallblodiga monster eller rena dumbommar. Brottslingarna är oerhört våldsbenägna och utan spärrar.

Om jag skulle räkna upp allt som ryms på dessa sidor skulle det bli för mycket, men jag nöjer mig med: tortyr, pedofili, utnyttjande av kvinnor, kränkningar, alkohol, maffiametoder, Bosnienkriget, högerextremism, övergivna barn, fysiska men samt känslomässiga stympningar. Det är överdrivet, övertydligt och stereotypt, nära nog en parodi på en kriminalroman, och jag får kämpa för att ta mig igenom. Hur jag än letar hittar jag knappt en normal människa. Den här boken hade tjänat på att stanna i skrivbordslådan.

— — —

Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.