Bluray: Lånaren Arrietty

Inlagd av Johan Axell Film, Recension, Videohyllan tisdag, mars 20th, 2012

Lånaren Arrietty
Äventyr/Drama, 2010, Japan
Distributör: Pan Vision
Regi: Hiromasa Yonebayashi
Röstskådespelare: Mirai Shida, Ryûnosuke Kamiki, Tomokazu Miura m.fl.
Längd:  94 minuter
Finns på svensk DVD och Bluray sedan 2012-03-07

— — —

Mary Nortons älskade bokserie om lånarna har fångat så väl ungas som vuxnas fantasi i över ett halvt sekel.

Det är med andra ord kanske inte så förvånande att det har blivit en hel del filmatiseringar av berättelserna genom åren. En av de kanske mest efterlängtade tolkningarna var 2010 års Lånaren Arrietty av den berömda japanska animeringsstudion Studio Ghibli. Men klarar en så ikonisk berättelse att omtolkas av en så kreativ studio utan att förlora något i processen, eller lyckas Hiromasa Yonebayashi rent ut av ta den till nya höjder?

14-åriga Arrietty är som de flesta andra flickor i hennes ålder. Hon har kommit till det där stadiet i livet där hon vill visa att hon börjar bli vuxen, att hon är redo att möta världens alla utmaningar. Men det finns en sak som gör att Arrietty skiljer sig från andra flickor. Hon är nämligen bara några centimeter hög, och bor med sin familj under golvplankorna i ett litet hus i Tokyos utkant! Hon och hennes familj överlever genom att låna det de behöver i största hemlighet från familjen som bor i huset. Men en sommar så flyttar den 12-åriga pojken Sho in i huset, och det dröjer inte länge innan han upptäcker Arrietty och hennes familj. Men är verkligen människor så farliga som Arriettys föräldrar har varnat henne, eller kan Sho bli den vän som hon så länge letat efter?

Lånaren Arrietty är inte den första filmadaption Studio Ghibli har gjort, men till skillnad från Eldflugornas grav och Det levande slottet så är nog fler svenskar bekanta med Mary Nortons böcker om lånarna. Den som söker efter en regelrätt adaption av seriens första bok kommer nog tyvärr att bli besviken, då man har tagit sig en del friheter med källmaterialet. Men för den som är villig att se bortom skillnaderna finns en riktigt välskriven berättelse att finna som är trogen bokens andemening.

Som alltid när det gäller en film från Studio Ghibli, så är det visuella det första man lägger märke till. Lånaren Arrietty är precis lika färgglad och välgjord som man har kommit att förvänta sig av studion, och det händer att man vill pausa filmen för att bara kunna insupa de handmålade bakgrunderna och alla de tusentals små detaljer som man inkorporerat.  För det är nämligen de små sakerna som verkligen får filmen om lånarna att lysa. Vare sig det är nålar som fungerar som svärd, krukor som fungerar som kaminer, fiskekrokar som används som änterhakar eller spikar som fungerar som fungerar som trappsteg, så är Lånaren Arrietty sprängfylld av detaljer, och det finns ständigt fler att upptäcka. Med tanke på att produktionsteamet alltid haft en förmåga att fånga miljöer och få dem att kännas levande just tack vare deras känsla för detaljer, så måste det nog sägas att valet att göra en film småfolket lånarna var en riktig snilleblixt. Det här är en film där man ser fram emot varje ny scen, inte bara för handlingens skull, utan för chansen att få uppleva mer av det fantastiska bildspel Studio Ghibli har dukat upp. Det råder dessutom en viss dualism i filmen, då man valt att använda sig av något skilda tekniker för att framställa lånarnas gigantiska värld jämfört med hur människorna ser den. Resultatet är makalöst och otroligt imponerande.

Det många kanske kommer lägga märka till är att det inte är Hayao Miyazaki som regisserat Lånaren Arrietty, som han gjort med så många av Studio Ghiblis filmer. Istället har man låtit facklan vandra vidare till nykomlingen Hiromasa Yonebayashis, och frågan är om han kunde fått ha fått en bättre regidebut. Filmen har fortfarande kvar mycket av den speciella känslan som Miyazakis filmer ger, mycket tack vare att han skrev filmens manus, men Yonebayashis regi lyckas ändå ge filmen en personlig prägel.  Även om han kanske inte helt når upp till Miyazakis standard, så lyckas han ändå leverera en fullgod Studio Ghibli-upplevelse, fylld med den magi och kreativitet vi kommit att förvänta oss.

Lånaren Arrietty är en otroligt vacker film, som ofta är på gränsen till att kunna kallas för visuellt mästerverk. Sättet man enkelt byter världsbild genom att ändra konstteknik är ett komplicerat grepp som Studio Ghibli får att se förrädiskt enkelt ut, och som har en otroligt kraftfull effekt. Det är svårt att inte tappa andan när man ser de vidsträckta landskap som ett enkelt kök utgör för småfolket. Filmens enda riktiga problem är att man kanske inte lagt ned lika stor tid på berättelsen som på filmens utseende. Mary Nortons böcker, klassiska som de må vara, har inte alltför invecklade intriger, och detta har tyvärr smittat av sig på Lånaren Arrietty. Detta resulterar i att filmen stundtals känns lite platt jämfört med Studio Ghiblis andra produktioner, även om berättelsen i sig är väldigt engagerande. I grund och botten är Lånaren Arrietty en berättelse om mognad, och de första trevande steg ut i vuxenvärlden. Arriettys brinnande vilja att visa sig vuxen, viljan att söka sig bortom hemmets trygghet och hennes tyngande skuldkänslor leder till en hel del hjärtskärande ögonblick, som nog de flesta kommer att kunna identifiera sig med.

Studio Ghibli visar i Lånaren Arrietty just vad de gör allra bäst, nämligen att trollbinda åskådaren med ett sällan skådat öga för bildspråk. Den fantastiskt vackra världen och det stämningshöjande soundtracket gifter sig dessutom otroligt väl med Mary Nortons fantasifulla barnklassiker, och skapar en upplevelse som tilltalar åskådarens sinnen på en rad nivåer. Studio Ghiblis Lånaren Arrietty kommer med allra högsta trolighet att, precis som boken den är baserad på, leva vidare i åskådarens minne långt efter det att filmen är slut.

— — —

Johan Axell är filmvetare och frilansande skribent