Litteraturvetenskap: Det enda som egentligen händer oss
Facklitteratur, Recension måndag, mars 12th, 2012Det enda som egentligen händer oss: Ett år i livet
Merete Mazzarella
Forum 2012
273 s.
Släptes 2012-01-25
— — —
Merete Mazzarella är professor i nordisk litteratur och bor i Helsingfors. Hon har skrivit ett flertal böcker om så olika ämnen som läsande, otrohet och pensionärsliv. Hon inleder sin nya bok med ett citat från Marilyn Monroe, vilket kan sammanfatta vad boken kretsar kring: ”Arbete och kärlek är det enda som egentligen händer oss och det ena utan det andra är inte så bra.”
Mazzarella är nybliven pensionär och i samband med att hon träffar en ny man bestämmer hon sig för att flytta från barndomshemmet, i vilket hon bott kvar i sitt vuxna liv, och flytta några kvarter bort till en annan lägenhet. Det är en kort flytt rent geografisk men ett stort steg för henne själv. I och med flytten blir hon sambo med mannen i fråga, och hon inleder en ny tid i sitt liv. Det får henne att fundera över arbete, kärlek, lycka, skuld, vänskap och tiden som rinner i väg.
Mazzarella funderar och resonerar, och till sin hjälp tar hon filosofi, litteratur och forskning genom tiderna. Hon vrider och vänder på både andras och egna farhågor och värderingar. Som en röd tråd löper kärleken till den nya livskamraten, som hon ser som en gåva, och den skuldtyngda relationen till sin man som hon så småningom tar ut skilsmässa ifrån. Han väntar på henne i Uppsala, där han bor, och hon återvänder troget till honom. De har ett förflutet tillsammans, som nu övergått till vänskap. Hennes nya livskamrat lever å andra sidan med minnena av sin fru som gått bort några år tidigare. Tillsammans vill de nu ta tillvara på tiden, väl medvetna om att den inte varar för evigt.
Boken är en lysande blandning av intellektuell hållning och stor ömhet inför de små och stora frågorna i livet. Skickligt vävs det allmänna in i det privata. Det leder läsaren in på en intressant resa där ett besök i snabbköpet eller på vårdcentralen blir viktiga avstamp för vidare resonemang. Utifrån sitt frukostbord i staden, med utsikt över morgonrusningen på Mannerheimvägen, eller från stigen ner till vattnet vid sommarstället, gör författaren tankeutflykter in i historien och samtiden. Hennes hållning är hela tiden pensionärens, den åldrade kvinnans. Det finns något trösterikt i hennes tankar, något som är lätt att ta till sig. Hon har inga givna svar, men hon delger oss både sina sanningar och tvivel med stort allvar. Det viktigaste hon förmedlar är insikten att ingenting varar för evigt, vilket gör allas våra dagar så oerhört viktiga.
— — —
Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.
