Roman: Ett arabiskt vemod
Recension, Skönlitteratur söndag, februari 19th, 2012 Ett arabiskt vemod
Abdellah Taïa
Grate, 2012
Översättning: Håkan Lindquist & Davy Prieur
111 s.
Utkommen 2012-02
— — —
Författaren Abdellah Taïa är Marockos förste öppet homosexuelle författare. Han är född i Rabat men numera bosatt i Paris. Han har gett ut sex böcker, vilka är översatta till en rad språk, men det här är hans första på svenska. Ett arabiskt vemod är en självbiografisk skildring i romanform.
Abdellahs sorglösa dagar, fyllda av gemenskap med andra pojkar, gatuliv och gryende sexualitet, får ett snabbt slut när han med en hårsmån undviker en gruppvåldtäckt. I samband med den blir han stämplad som feminin, som kvinna, och förstår att han aldrig kommer att komma undan utan vara lovligt villebråd för andra män. Han söker sig bort, och hans dröm föds om att skapa sig ett nytt liv. Han blir intresserad av filmens värld och reser mellan olika städer i sitt arbete. Där söker han efter kärleken, i takt med att hans inre rasar efter att finna sitt egna jag. Han närmar sig sitt ursprung för att finna svaren på sin vibrerande ensamhet, men finner ingen riktig ro i dess traditioner och Gudstro.
Boken är uppdelad i tre längre kapitel: Jag minns, På väg dit samt Fly. Den är en febrig och sårig skildring av sökandet efter kärlek och tillhörighet, bortom all simpel vardaglighet. Texten pulserar och vrider sig, den hejdar sig inte i tvekan utan springer med öppna ögon rakt igenom den tunna bepansringen av distans och överlevnad som Abdellah tilltvingat sig. Naken och ärlig visar den upp ett öppet hjärta, skildrat genom ett vackert språk. Den bjuder ut sin smärta till läsarens åsyn, för att lära oss något om livets allra innersta längtan.
Ett arabiskt vemod kryper nära, så nära att jag vill värja mig. Den skildrar en värld som jag inte känner igen mig i, och jag tvekar inför dess uppriktighet. Kanske vore det lättare att ta till sig den om min hemvist fanns i de bakgator och kvarter, de lägenheter och tomma hus han skildrar. Som det nu är, blir jag inbjuden som gäst – en gäst som enbart kan se på, men aldrig riktigt förstå den fest som pågår.
— — —
Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.
