Bok: Text och bild
Recension, Skönlitteratur torsdag, december 8th, 2011Text och bild
Åke Johansson & Peo Sjöberg
Privatupplaga
Ute nu
– – –
Åke Johansson är frilansande skribent och ses bland annat som krönikör i Länsposten. Peo Sjöberg är fotograf med inriktning på porträttfotografi Deras nysläppta bok är ett samarbete där Johansson står för texten och Sjöberg för bilderna. En visuellt njutbar bok i litet häftat format där texterna ligger över Sjöbergs bilder med motiv som varierar mellan porträtt, landskapsbilder och stilleben. Ofta kompletterar de varandra, men de är njutbara också åtskilda från varandra.
Texten, som författaren valt att kalla den, har ofta formen av poesi i fri vers, men ibland tangerar den snarare aforismen. Alla dikter har titeln hur man blir den man är ; siffra och det rör sig om totalt femtionio stycken. Motiv och ton skiftar. Men på det stora hela anknyter motiven till den övergripande titelbeskrivningen då det handlar om uppväxt, utveckling och mognad som människa. Diktjaget rör sig mellan dåtid och nutid och hamnar någonstans i landskapet där emellan. Tankar från barn- och ungdom kommer upp till ytan och möter den vuxna individen. Livet förgänglighet -att allting har ett slut, vilar som ett orosmoln över verket.
Då det är ett förstlingsverk varierar tonen kraftigt, och ibland känns det som att författaren hoppar hej vilt mellan olika lägen vilket ger ett lite schizofrent intryck. En del stycken känns nästan banala i sin enkelhet medan andra är träffande beskrivningar över vad det innebär att vara människa. Humorn som färgar många av dikterna är befriande och min favorit är nog metadikten hur man blir den man är; 17 som lyder:
En dikt kan se ut hur som helst
det här kan också bli en dikt
Inget rim och ingen reson
ingen takt och ingen ton
ingen syntax och ingen meter
Ord staplade på hög
gemener och versaler
vinglar och svajar
faller, rasar
i ett moln av bokstäver
till marken med ett brak
En dikt kan se ut hur som helst
det här blev också en dikt
Dikten sammanfattar på ett strålande rolig sätt Johanssons förhållande till poesi. Det är mycket schvung och humor, och självmedvetet på ett sätt som inte känns konstlat.
Gympass, solresor och post som inte kommer i tid. Triviala saker i vardagen, som ändå är så viktiga och som när man tänker på utgör en stor del av våra liv, gestaltas i boken. Johansson låter inte händelserna stanna vid det triviala utan omdiktar de till litteratur. Det är en trivsam läsning som får mig att reflektera över mitt eget liv.
Text och bild är en bok man läser då och då. En bok att återkomma till, läsa och begrunda, för att sedan lämna igen. Vardagen må upplevas som färglös och trivial, men med Johanssons och Sjöbergs blick får den ett särskilt skimmer.
– – –
Erik Göthlin filmvetare och frilansskribent
