DVD: Odjuret

Inlagd av Kristoffer Pettersson Film, Recension, Videohyllan onsdag, december 7th, 2011

Odjuret
Drama, Sverige, 2011
Distrubutör: Pan Vision
Regi och manus: Martin Jern & Emil Larsson
Skådespelare: Magnus Skog .m.fl.
Längd: 84 min
Finns på svensk dvd från 2011-12-07

— — —

Att växa upp på den skånska landsbygden verkar inte alltid vara en dans på rosor. Åtminstone inte om man får tro Martin Jern och Emil Larsson som tillsammans skrivit manus och regisserat Odjuret, en mörk film om fyra ungdomars små men tillsynes ouppnåeliga drömmar. 

Odjuret är kanske ingen moralpekpinne men budskapet att de svenska samhällsklyftorna växer är svåra att missa. Kim (Magnus Skog) är nymuckad från kåken och vill inget hellre än att få jobba och skaffa ett radhus åt sig själv och sin flickvän. Hans pappa är grovt kriminell och gör dessutom sitt bästa för att Kim ska återfalla i brottsligheten. I närheten bor Jesper (Stefan Söderberg), en ung kille på randen till bostadslös som livnär sig på att sälja sig över internet till gubbsjuka tyskar. De båda unga männen står i filmens centrum men vi får även följa två unga damer. Den ena heter Ylva (Emelie Sundelin)och hon drömmer om att få ha en pojkvän men är överbeskyddad av sina frireligiösa föräldrar. Den andra heter Susanne (Sofie Karlsson) och när hon inte längre får bo kvar hemma hos sin alkoholiserade mamma hoppas hon på en framtid som strippa. Som ni säkert förstår så är dessa fyra ungdomars öden knutna till varandra och allt är på väg mot ett fruktansvärt brott…

Nej, det är absolut ingen munter och upplyftande historia som Martin Jern och Emil Larsson har knåpat ihop. Några skojfriska glada skånepågar som Edvard Persson ser man exempelvis inte en skymt av. Istället så sprängs nästan Odjuret av ungdomlig frustration och ilska. Den fuktiga skånska högsommaren verkar kvävanda och en plats som skulle kunnat vara en idyll har förvandlats till ett fängelse. Mitt i detta finns filmens fyra unga karaktärer som alla är uppenbart svikna av både föräldrar och det svenska samhället. Drömmen om att fly iväg verkar finnas för alla fyra, men hur skulle de gå till och var skulle de ta vägen? Istället blir de kvar, stampande i sina redan utstakade roller, och med en ständigt växande frustration.

Redan i filmens inledning får vi se att något otäckt är på väg att hända, men inte riktigt vad och varför. Detta orosmoln göds sedan med de fyra unga människornas mottgångar tills det är så mörk och fyllt av spänning att ett brutalt åskväder är oundvikligt. Tyvärr tas det i lite för mycket och filmen tappar sin realistiska fokus och bjuder på en ganska förenklad och omotiverad upplösning. Här tycker jag Jern och Larsson hade kunna tänkt till lite mer och bjudit på något lite smartare och mer genomtänkt. Detta drar ner en förövrigt stark och engagerat gjord produktion som skulle kunna blivit en modern ungdomsklassiker.

Trots en något färglös final så är Odjuret en frisk och välbehövlig injektion i den svenska filmfloran. Det finns några sviktande skådespelarinsatser men det mesta känns genuint äkta, både när det kommer till kläder och den säkert ofta improviserade dialogen. Filmestetiskt märks det förövrigt att Jern och Larsson blickat söderut. Långa handkamerascener och spartansk ljussättning placerar nämligen Odjuret betydligt närmare engelsk diskbänksrealism, eller dansk dogmafilm, än någon traditionell svensk ungdomsproduktion. Det finns även en fin kontrast i filmens foto där ungdomarnas vanmakt ställs mot den skånska livfulla sommarnaturen. Melankolin toppas sedan med en klagande gitarrslinga som gråter för detta moderna samhälles förlorade barn. Den kanske inte är någon ny Fucking Åmål. Men Odjuret är absolut ett steg i rätt rikting för unga svenska filmare.

— — —

Kristoffer Pettersson är en del av Kulturdelens redaktion