CD: Tidiga symfonier av Mozart
Recension, Skivor onsdag, november 30th, 2011
Wolfgang Amadeus Mozart: Symphonies Vol. 3 (1769–1770) (Dacapo/Naxos). Speltid: 54´09.
The Danish National Chamber Orchestra, Adam Fischer (dirigent)
–
Mozart skrev som bekant 41 symfonier. Eller var det så att han i själva verket skrev ett 70-tal? Tja, det är inte så lätt att säga. Det var under Mozarts livstid som den wienklassicistiska symfonin tog form, så när det gäller hans ungdomsverk är det inte alltid solklart vad som skall kallas symfoni och inte. Dessutom finns en del verk som man inte riktigt vet om det är Mozart som skrivit. Det är kanske inte så kinkigt, men om man som Adam Fischer och Danska kammarorkestern är i full färd med att spela in hans samtliga symfonier måste man naturligtvis bestämma vad man skall ta med. Attityden är generös. På den nu aktuella skivan ingår förutom de tre symfonier som brukar betecknas 8–10 ytterligare tre onumrerade.
Jag skall erkänna att av Mozarts verk tillhör symfonierna, med några undantag, det som kanske intresserat mig minst; här tycker jag ofta att Haydn är roligare. Men det är förstås en smaksak.
Men om man nu vill ha dessa verk av en den tonårige Amadeus, är den här skivan något att satsa på? Det är förstås också en smaksak. Vill man ha sin Mozart elegant och med sirlig rokokokänsla kan Fischer framstå som smått burdus. Men vill man ha en frejdig och fräsig och medryckande Mozart finns mycket att hämta. Här spelas nämligen med liv och lust och rejäl attack – och jodå, även med elegans. Och hur var det Voltaire sade? Alla sätt är bra utom de tråkiga. Och tråkigt har man inte. Så jag faller för Fischer och hans danskar. Sedan är det ju inte deras fel att det i längden ändå kan bli en aning enformigt.
PS. Att detta är volym 3 betyder inte att det är den tredje utgåvan i serien. Man har uppenbarligen numrerat skivorna så att de till sist kommer att bilda en kronologisk ordning. Det gör att volymerna 4–8, som alltså rymmer senare symfonier, redan finns utgivna.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion
