DVD: Charlotte for ever

Inlagd av Erik Göthlin Film, Recension, Videohyllan tisdag, november 29th, 2011

Charlotte for ever

Drama, Frankrike, 1986

Distributör: Njutafilms

Regissör: Serge Gainsbourg

Skådespelare: Charlotte Gainsbourg, Serge Gainsbourg, Roland Bertin, Roland Dubillard, Anne Zamberlan, Anne Le Guernec, Sabeline Campo

Längd: 94 min

Ute på svensk DVD

– – –

Serge Gainsbourg var under sin livstid en stor fransk musiker och sångare, kanske mest känd för sina utsökta poplåtar från 60-talet. Hans största hit torde vara duetten Je t’aime… moi non plus som han sjöng tillsammans med sin fru Jane Birkin. Gainsbourgs trademark var den provocerande och sexuella lyriken till låtarna, där ovannämnda duett tillhör en av dem. Den hårdaste kritiken fick han dock mottaga för sin låt Lemon incest, en duett tillsammans med dottern Charlotte innehållande ett slags Lolita tema. Gainsbourg fortsatte trots kritiken att spinna vidare på incesttemat, denna gång i sin långfilm Charlotte for ever från 1986. En film som lanserades som en kärleksförklaring till dottern Charlotte, som också har en av huvudrollerna. Filmen blev något av ett genombrott för den idag erkända skådespelerskan Charlotte Gainsbourg.

Handlingen kretsar kring Stan, en försupen manusförfattare som tagit till flaskan sen han varit med om en bilolycka där hans hustru omkom. Han kan inte längre skriva och dödar därför dagarna med att dricka. Utöver hans alkoholism har han ett outtalat sexuellt intresse i sin dotter Charlotte. Dottern å andra sidan beskyller honom för moderns död då hon tror att han körde rattfull när olyckan inträffade. Kan far och dotter någonsin försonas med varandra?

Storyn bär tydliga drag av Nabokovs Lolita, ett verk som karaktären Stan också läser högt från från för sin dotter. Henry Miller är en annan referenspunkt. Intertexualiteten är ett av de bärande elementen i filmen och bidrar till förståelse för den plågade författaren som på ålderns höst börjar åtrå unga flickor.

Jag känner mig splittrad inför den här filmen. Det finns något väldigt patetiskt i den självupptagna skildringen av det destruktiva manliga geniet. Man skulle kunna avfärda den som en kvasiintellektuell skitfilm, men det vore att göra det för enkelt för sig själv. Trots att filmen enligt Gainsbourg skall förstås som en kärleksförklaring till dottern har jag svårt att göra det. Exploatering är ett ord som hela tiden dyker upp i mitt huvud under filmens gång. Särskilt i de scener där den åmande Charlotte skakar sin rumpa och bröst inför en voyeuristiskt registrerande kamera, iförd endast ett tight nattlinne. Det obehagligaste med hela filmen är att Gainsbourg, precis som Nabokov, försöker göra sin åskådare till medbrottsling. Syftet med de utmanade nakenscenerna av tonåriga flickor verkar vara att tända publiken. Däri ligger den sanna provokationen i verket.

Hantverket är classy och filmen utövar någon slags dragelse, temat till trots. Att uteslutande låta filmen utspela sig i familjens lägenhet är ett smart drag som ger den karaktär av kammardrama. Skådespelarinsatserna är också de superba. Dock går det inte att se Serge och Charlotte endast som skådespelare, den verkliga fadern och dottern lyser igenom, och därmed uppstår den frånstötande effekten.

Jag kan inte avgöra om Charlotte for ever är bra eller dålig, om den är en tom provokation eller en lyckad psykologisk skildring av ett skruvat familjeförhållande. Se filmen och bedöm själv. Om du vågar.

– – –

Erik Göthlin filmvetare och frilansskribent