CD: Amulette med Amira
Recension, Skivor onsdag, november 16th, 2011
Amira: Amulette (World Village/Naxos). Speltid: 48´01.
Amira Medunjanin (sång), Bojan Zulfikarpašić (piano), Nenad Vasilić (kontrabas), Bachar Khalife (slagverk), Vlatko Stefanovski (gitarr), Kim Burton (dragspel)
–
Melankoli betyder egentligen svart galla, ty det var så man såg det förr: en överproduktion av svart galla orsakade den sinnesstämning som grekerna benämnde melankoli. På arabiska blev svart galla sawdâ som på turkiska blev sevdah som betecknar kärlekslängtan och kärlekens extas. I Bosnien har sevdah blivit en genre: melankoliska kärlekssånger, sånger om ouppfylld längtan, om smärtan i denna längtan. Och det är som sevdah-sångerska Amira Medunjanin, född i Sarajevo, är känd. Amulette heter hennes senaste cd där hon samarbetar med jazzmusiker från det som en gång var Jugoslavien och sjunger sånger från Bosnien, Serbien och Makedonien i arrangemang av pianisten Bojan Z. Nu skall man inte förvänta sig vad som ibland kallas Balkan-musik; det här är en helt annan och mer lågmäld och inåtvänd tradition. I känsla har den mycket gemensamt med portugisisk fado och grekisk nostalgi. Grundtonen är sorgsen, även om inte allt är tårar.
Jag ser på nätet att Amira också jämförs med Billie Holiday, men det har jag ärligt talat svårt att förstå. Där Holiday är öppet sårig och raspig är Amira är mjuk och melankolisk och låter känslorna ligga precis under ytan.
Det här är en repertoar som få av oss torde ha kommit i kontakt med. Så nu är det dags.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion
