CD: Martin Frösts Dances to a Black Pipe
Recension, Skivor torsdag, november 10th, 2011
Martin Fröst: Dances to a Black Pipe (BIS/Naxos). Speltid: 81´40.
Martin Fröst (klarinett), Australian Chamber Orchestra, Richard Tognetti (dirigent)
–
Martin Fröst känner vi som en av världens absolut främsta klarinettister, och här bjuder han på ett rikt smörgåsbord bestående av Johannes Brahms, Aaron Copland, Anders Hillborg, Witold Lutosławski, Astor Piazzolla, Fredrik Högberg och brorsan Göran Fröst. Av den underhållande skivkommentaren att döma tycks Fröst ha tänkt sig skivan som ett slags hyllning till dansen och till sina föräldrar. Fadern var uppenbarligen en dansör av det mer vildsinta slaget medan modern var mjukare och smidigare – och detta något omaka men spännande par speglas också i musiken.
Men jag tycker nog ändå att skivtiteln Dances to a Black Pipe är lite olycklig då den lika ofrånkomligt som missvisande leder tankarna till Mezz Mezzrow och den svarta jazzen. Och med den traditionen har musiken på denna cd inget att göra. Copland skrev visserligen sin oerhört fina klarinettkonsert för Benny Goodman, men som jazzmusiker tillhörde han ju den vita swingen, och konserten är inte heller speciellt jazzig även om den rymmer ett ”Gershwin-glissando”. Hur som helst utgör den skivans höjdpunkt tillsammans med Hillborgs Peacock Tales, där Fröst verkligen får klarinetten att veckla ut hela sin färgprakt. Han är ju inte bara känd för sin virtuositet utan också för sin rikt varierade klangfärg. Få kan som han demonstrera sanningen i talet om klarinettens sammetston och dess förmåga att tassa mjukt som en katt. Men han behärskar naturligtvis också dess vassare och gällare register.
Martin Fröst är en enastående musiker och musikant – och vill man njuta av hans artisteri och av bra och omväxlande musik är den här generösa skivan självklar.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion
