DVD: Upside Down: The Creation Records Story

Inlagd av Rickard Blixt Film, Recension, Videohyllan onsdag, november 9th, 2011

Upside Down: The Creation Records Story
Dokumentär, England, 2010
Distributör: Njuta Films
Regi: Danny O’Connor
Medverkande: Alan McGee, Noel Gallagher, Bobby Gillespie m.fl.
Finns på svensk dvd från 2010-11-08

— — —

På papperet låter en dokumentär om det klassiska brittiska Creation Records som en självklar idé. Med band som The Jesus and Mary Chain, Oasis och My Bloody Valentine i sitt stall klättrade det lilla independentbolaget till att bli kanske det allra mest tidsrelevanta skivbolaget i Storbritanniens popscen under 80- och 90-talet. Tyvärr ödslas speltiden i Upside Down: The Creation Records Story bort till att lägga för stor vikt till att glorifiera ett vilt leverne än att belysa talangen som huserades.

Via ett talking heads-format får vi följa vägen från den slumpartade starten till det knackiga slutet. Under resans gång får vi höra anekdoter berättade av anställda såväl som de artister som var kontrakterade med Creation. I centrum står en av tre grundare av bolaget – den färggranne skotten Alan McGee, som efter att ha flyttat till London och tröttnat på att inte göra något produktivt med sina pengar utöver att supa bort dem fick idén till att starta ett skivbolag. Det märks att regissören Danny O’Connor gått på myten om Alan som en skön kille, och förvisso är det för en stund kul att höra honom dra ett gäng roliga skrönor, men i längden förstår man även att det är just han som är ett av de största problemen med själva dokumentären.

Istället för att lägga fokus på, den ofta fantastiska, musiken som Creation Records låg bakom att finansiera har man valt att mytologisera kring bolagets drogdrivna partyinställning. Visst kan det vara okej med en avstickare då och då, men efter ett tag känns det som att mycket viktigt bara trivialiseras över för att ge utrymme till att Alan McGee ska få berätta en historia om hur han en gång tog LSD. Förvisso handlar dokumentären om skivbolaget, och inte banden i sig, men på samma gång så är det ju ett skivbolag vi pratar om; vars inkomst, åtminstone på den tiden, byggde på musik. Det är många gånger som jag hör någon i filmen påpeka hur bra ett band var, eller hur otrolig deras nya skiva var, men det är aldrig som någon faktiskt försöker visa varför. Man tar bara för givet att åskådaren köper allt med hull och hår, men jag vill exempelvis höra de inblandade spekulera om hur det kom sig att Loveless av My Bloody Valentine en sådan unik milstolpe.

Jag inser att ens upplevelse av Upside Down förmodligen baseras mycket på vart ens intressen ligger. För de som är intresserade över att höra sagan om de vilda festerna som skedde under Creation Records namn är detta nog förträffligt – särskilt då dvd:n består av en extra timme med intervjuer. Jag som i själva verket förväntade mig att bli ledd bakom ridån och få en insiktsfull historielektion går ifrån med enbart besvikelse. Att man sen valt att filma intervjuerna i svartvitt då nästintill allt arkivmaterial faktiskt är i färg, och att man kunnat tycka att de var en bra idé att låta den gamle stofilen (gurun?) BP Fallon med jämna mellanrum avbryta flytet genom att dyka upp på en liten brusig tv kan jag inte greppa. Just sådana, med största säkerhet i sista sekunden påkomna, onödiga pretentioner gör att filmen skaver lite extra än vad den redan gör.

— — —

Rickard Blixt är filmvetare och redaktör på kultfilmstidningen Frombeyond.se