Roman: Babels torn i Bojtikken
Recension, Skönlitteratur torsdag, november 3rd, 2011Babels Torn i Bojtikken – jojkar från Västerbottens lappmark
Björn Löfström
Ersatz, 350 sidor, Ute nu
– – –
En nioårig pojke växer upp i Bojtiken i Västerbotten. Han håller på att bygga världens högsta koja. Kojan kallar han för Babels torn, namnet har han läst i bibeln, och den är nu åtta våningar hög. Fadern är hårdför kommunist och blev detta samma år som Sovjet invaderade Finland. Samtidigt som han talar för arbetarnas sak så är han också en minikapitalist som driver en delikatessfabrik, något som ändå går att kombinera med ordförandeposten i kommunistpartiet. Modern är hemmafru och gör inte så mycket väsen av sig. När berättelsen börjar är det dags för ”vårhelgen” i Bojtiken. Namnet härleder till förr i tiden då prästerskapet deltog i midsommarfirandet i Vilhelmina för att till helgen efter besöka småorterna runt om kring, som just Bojtiken. Den här vårhelgen, vårhelgen 1960, ska det bli folkfest. Samtidigt anländer ett stort sällskap med evangelister dit. Pojken sitter i sin koja och spanar där han har utsikt över hela bygden.
Babels Torn i Bojtikken är Björn Löfströms debutroman och sedd som en sådan är den mycket imponerande. Det är mycket schvung i prosan som flyter fram. Den är också häftig stilistiskt sett då Löfström valt att skriva all dialog dialektal. Ett grepp som fungerar bra och som gör att läsaren har lättare att leva sig in i den västerbottniska miljön. Direkt när jag började läsa boken kom jag att tänka på Mikael Niemis Populärkultur från Vittula. Det är samma typ av skröna och samma typ av udda karaktärer. Men där Niemi främst var rolig, och kanske inte någon särskild stor författare, är Löfström stilistiskt mycket säkrare.
Löfströms debutroman tillhör de norrländska skrönorna och ställer in sig i ledet med de tidigare författare tillhörande denna tradition. Torgny Lindgrens berättarstil är inte alltid långt borta. Men där Lindgren oftast är lågmäld och kortfattad tar Löfström ut svängarna desto mer. Den invänding jag har är att romanen ibland blir väl snackig och det gör att intresset stundtals avtar. Men det räddar Löfström genom ännu en historia, till exempel den om Kriminelle Verje eller Borgarbagarn. Babels torn i Bojtikken är en rolig och häftig skröna av en redan säker författare.
– – –
Erik Göthlin filmvetare och frilansskribent
