DVD: Down to the Bone
Film, Recension, Videohyllan tisdag, oktober 25th, 2011Down to the Bone
Drama, Usa, 2004
Distributör: Njuta films
Regi: Debra Granik
Skådespelare: Vera Farmiga, Hugh Dillon m.fl.
Finns på svensk dvd från 2010-10-26
— — —
Har man sett Winters Bone från 2010 så glömmer man den inte i första taget. Det är en film som griper tag i nackskinnet och kanske aldrig riktigt släpper taget. Med all rätt har också Winter Bone vida prisats och hyllats, kanske allra mest för filmens fantastiska skådespelarinsatser. Men man ska inte glömma att anledning till att Jennifer Lawrence och John Hawkes är så fantastiskt bra i Winters Bone faktiskt stavas Debra Granik. Det är hennes arbete och regi som slipade skådespelarna till rakbladsvassa verktyg som hon sedan kunde mejsla ut sin film med. Det är därför väldigt roligt att Graniks första film Down to the Done nu släpps på svensk dvd. En film som inte bara klarar av att stå på egna ben utan dessutom är ett litet mästerverk i sig.
Hade det inte varit för framgångarna med Winters Bone hade många tyvärr missat Debra Graniks första film Down to the Bone helt. Detta till trots att den starkt uppmärksammades på bland annat Sundance filmfestival 2004 där både Granik och filmens huvudrollsinnehavare Vera Farmiga också prisbelöntes. Idén till Down to the Bone lär Granik ha fått när hon lärde känna en synnerligen livsmärkt städerska och bestämt sig för att följa henne med en handhållen videokamera. Detta pågick under en lång period men istället för att omforma det material hon fått till en dokumentärfilm blev det istället utgångspunkten för manuset till Down to the Bone. Och det är inte direkt någon solskenshistoria som berättas.
Irene (Vera Farmiga) är en småbarnsförälder med ett väldigt stort problem; hon är beroende av kokain. Denna last är inte helt enkel att leva med då hon inte har någon vidare lön på sitt snabbköpsjobb och dessutom försöker kombinera missbruket med att vara en kärleksfull förälder och hustru. När hennes knarklangare vägrar ta emot hennes sons födelsedagspengar som betalning når Irene botten. Hon bestämmer sig för att nu får det vara nog och skriver in sig på en avvänjningsklinik. På kliniken finner hon styrka i människor vars öde påminner om hennes och i synnerhet den manlige sköterskan Bob (Hugh Dillon) hjälper henne tillbaks till ett liv utan droger. Livet utanför kliniken visat sig dock inte vara helt enkelt och allt i omgivningen verkar vilja pressa tillbaka Irene i missbrukets mörker. Sjuksköterskan Bob blir hennes livlina, men kan hon egentligen lita på honom fullt ut?
Granik verkar ha en fantastisk förmåga att motivera skådespelare att göra sitt yttersta. Detta gäller också Vera Farmiga som är helt fantastisk i rollen som den kämpande Irene. Farmiga, som själv är uppväxt i det nordliga östkustområde som filmen utspelar sig i, ska även själv ha fått bidragit med både birollspersoner och platser för att filmen ska kännas autentiskt och realistisk. Och det är bara att erkänna att de båda damerna lyckats med. Utan filmmusik och med sitt sparsamma och småskakiga digitala foto så är Down to the Bone nämligen betydligt närmare en dokumentär än en regelrätt spelfilm. Men detta är absolut inget negativt. Filmen suger in åskådaren i en lågmäld och realistisk lunk som det nästan är omöjlig att värja sig mot. Den råa vintermiljö passar perfekt som bakgrund till den historia som Granik berättar. De pinade gråa trähusen med den luggslitna amerikanska flaggan hängande på trekvart blir som en förlängning av Irenes kämpiga och hennes tillsynes svåröversvinneliga vardag.
Det går naturligtvis att dra stora paralleller mellan Winters Bone och Down to the Bone. Båda filmerna berättar om kvinnor som kämpar mot en dominant och starkt formande social miljö. Down to the Bone är däremot inte endast ett steg i utvecklingen mot Winters Bone. Filmen är fint avvägd och att budgeten varit låg är egentligen totalt ointressant. Med en välslipad Vera Farmiga och sin uppenbarliga fingertoppskänsla för miljö så var en digital videokamera allt Granik behövde. Debra Granik sopar banan med det mesta annat redan 2004 och i väntan på vad denna friska fläkt bland amerikanska filmregissörer ska hitta på härnäst så rekommenderar jag alla att se Down to the Bone.
— — —
Kristoffer Pettersson är en del av Kulturdelens redaktion
