Memoar: Tårtan, 70-talet och jag
Facklitteratur, Recension, Skönlitteratur torsdag, oktober 6th, 2011Tårtan, 70-talet och jag
Carl Johan de Geer
Orosdi-Back 186 s.
Utkommer september
Vi är många som har skrattat åt de tre sjömansbröderna Janos, Hilding och Frasse, som går i land och blir bagare i den kultförklarade TV-serien Tårtan. Carl Johan De Geer har flera gånger tidigare berättat om hur utskälld serien blev i början och att han och medskaparen Håkan Alexandersson bara fick betalt för en enda sändning. Men den här gången berättar han om den kaosartade inspelningen, som gjordes utan manus och sätter dessutom in Tårtan i sitt 70-talsammanhang. Och så får man 49 bilder (utan bildtexter) från inspelningen och hela dialoglistan, avsnitt för avsnitt.
På 70-talet kunde man sälja in en idé till SVT och sedan göra en TV-serie på en helt annan idé. Och manus behövdes inte heller. Så arbetade Carl Johan De Geer och Håkan Alexandersson ända fram till Res aldrig på enkel biljett 1987. Tårtan gjordes som ett grupparbete, vilket var ett fenomen i tiden. Varje avsnitt var tänkt som en parodi på en filmgenre. Men enkelt var det inte att jobba med så mycket improvisation. Skådespelarna trodde inte att resultatet skulle gå att använda och ingen av dem (Jan Lööf, Mats G. Bengtsson och Krister Broberg) ville ha sina riktiga namn i rollistan. Mats G. Bengtsson ville aldrig ens se den färdiga TV-serien och han tyckte inte om att bli igenkänd som Hilding.
Ingen visste att bagarna egentligen var sjömän förrän vid inspelningens slut. Första avsnittet, när de tre bröderna, gick i land och hittade Ellens bageri, spelades nämligen in sist. Det var först då som det bestämdes att bagarna var sjömän. För övrigt var det poeten Sonja Åkesson, som spelade Ellen och i första avsnittet gav bort sitt bageri till Janos, Hilding och Frasse. Den verkliga Ellen hade lagt ner sitt bageri på ett slummigt Södermalm långt innan inspelningen gjordes. Bröderna bakar i varje avsnitt minst en tårta, men det händer alltid något katastrofalt som gör att den inte kan ätas. Sonja Åkesson fick 200 kr i gage för sin insats.
Carl Johan De Geer spelade själv apan Saba som hade rymt från en cirkus och som förekommer i tre avsnitt. Han påstår i boken att det går rykten om att rollen har spelats av helt andra personer och är därför mån om att ge bildbevis på att det är han som klär om till apa.
Tårtan, 70-talet och jag är en småputtrig historia om ett par fattiga filmnördar och deras arbete med en TV-serie, som först blir utskälld och sedan kultförklarad. Det finns en sorts oskuld i Tårtan, där allt är retro och misslyckat.
__________
Maria Larsson är frilansskribent och f.d. bokmässearrangör
Det finns nu också en dvd-box med Tårtan och två andra tv-serier som Carl Johan De Geer var med och gjorde – Dr Krall och Privatdetektiven Kant. Samma känsla av ”retro och misslyckat” går igenom hela materialet på ett strålande sätt. Som extramaterial är det intervjuer med Carl Johan De Geer. Vi som gillar De Geer saknar dock tv-serien NOA.
En riktigt kul läsning. Jag fick låna boken av en god vän, och log igenkännande under hela läsningen. Min son (f.1976) kände igen alltsammans med! Det var en charmigt men ganska larvigt barnprogram!