Bok: Ja till liv – Liv Strömquists ABC
Recension, Serier, Skönlitteratur onsdag, september 28th, 2011Ja till liv – Liv Strömquists ABC
Liv Strömquist
Galago 140 s
Har utkommit hösten 2011
Debattartiklar, politiska inlägg och essäer i all ära – just nu kan jag inte komma på någon som är lika skarp samhällskommentator som Liv Strömquist. Och ännu mer fantastiskt blir det av att hon delar med sig av iakttagelserna i serier. Att kunna kombinera humor med det samhälleliga är en stor styrka, och liksom hennes förra album Prins Charles känsla är Ja till liv ett politiskt inlägg.
Ja till liv är Liv Strömquists ABC. A som i Arbetslinjen. B som i Barn. C som i Cute overload. Och så vidare.
Arbetslinjen börjar bland neanderthalare och homo sapiens, och berättar att en avgörande skillnad mellan de två folkgrupperna var att neanderthalarna inte ägnade sig åt någon form av konstnärligt skapande. ”Alltså som dagens moderater!!!” Sedan hoppar vi raskt tusen år fram i tiden, till en forskarkonferens med temat ”Forntidens moderater”. Vi får veta att de levde tillsammans i grupper, helst vid vatten, att de hade ungar som kallades muffar och att det gjorts omfattande utgrävningar vid flertalet moderata boplatser, som Bromma, Båstad och Vellinge. Det är vass underhållning. Men så byts perspektiv, och Liv Strömquist tar upp synen på arbete – inte att arbete är synonymt med ”uppgifter som behöver göras” utan att det är ”uppgifter som någon med pengar kan betala för”. Plötsligt blir det ännu vassare och viktigare.
Klass och kön är de faktorer hon oftast återkommer till. Stelnade könsroller och ekonomiska orättvisor. Jag skrattar ofta när jag läser, fastän serierna är laddade med fotnoter och akademiska fakta, siffror och citat. Och populärkulturella referenser. Av det blir det folkbildande humor.
I I som i Inkvotering vänder hon på humorperspektiven, i N som i Nörd får gnälliga medelklassmänniskor som vill ha revansch för högstadietiden en rejäl och välriktad känga, i P som i Pappa skildrar hon Barbafamiljen med genusglasögon och i R som i Robert går hon hårt åt Robert Gustafsson. Så hårt att det nästan är över gränsen. Men bara nästan, och en självgod komiker som dessutom påstått att kvinnor inte är lika roliga som män kan kanske lära sig något av både den serien och av Liv Strömquist.
S som i Simpsons vänder återigen på rollerna och W som i Winehouse är en tecknad version av versen hon läste i radion i samband med Amy Winehouses död. I Ö som i Öde ö återvänder hon till moderaterna och varför de dog ut.
Några serier, som E som i Eva Braun (Tjejkväll i tredje riket) och M som i Månadens manshora (Galagos kalender 2010) är återutgivningar, men fortfarande lika kul.
Jag läser och blir missmodig, nästan arg, tappar tron men hittar hoppet igen, skrattar och blir peppad. Alla bokstäverna är inte hundraprocentiga fullträffar, men de flesta, och Liv Strömquist visar återigen att hon inte bara är en av landets vassaste pennor utan även en av de allra roligaste. Sverige behöver fler som hon.
Bella Stenberg är frilansjournalist och föreläsare.
