Roman: Wrestlarna
Recension, Skönlitteratur torsdag, september 8th, 2011Wrestlarna
Viktor Johansson
Wahlström & Widstrand. 249 sidor. Utkommer 8/9 2011.
Viktor Johansson är för mig en tidigare okänd författare och poet. Tyvärr har våra vägare tidigare inte korsats, men efter att ha läst den forne örebroarens fjärde bok Wrestlarna känner jag att ytterligare en djupdykning i författarens karriär kan intressera mig.
Viktor Johansson föddes 1983 i Linköping, bodde sedan i Örebro och skrev för bland annat Aftonbladets kultursida. För sin debut som författare 2007 med diktsamlingen Kapslar fick han Borås Tidnings Kulturpris på 100 000 kronor, firade med en flaska Champis, och karriären tog fart på riktigt. Numer är Johansson bosatt i Uppsala och är redaktör för den mycket intressanta nättidningen Ett lysande namn. Tidskriften fokuserar huvudsakligen på debutanter inom lyrik och prosa och kommer ut med fyra nummer per år, där varje nummer ofta inriktar sig på ett särskilt tema.
När man som Viktor Johansson debuterat som poet innan den första romanen blivit publicerad är det oftast poeten i en som etsat sig fast. Detta skriver jag för att Wrestlarna, som är hans andra roman, flyter på som ett långt poem, en vacker våg av fantastiska skildringar av människor som på ett eller annat sätt stannat upp i tillvaron, som inte vet åt vilket håll de ska vända sig eller hur man bär sig åt för att kunna ta sig dit man ska. Romanen är sällsamt aktuell på det sättet att Johansson använder sig av mycket moderna begrepp som videobloggare och webcams.
På en nästintill lyrisk prosa berättar Johansson i sin roman om livets motgångar hos en mängd individer. Den är indelad i kapitlen ”Videobloggaren”, ”Cineasterna”, ”Skejtarna” och ”Webcamflickorna”. Jag skulle vilja påstå att Wrestlarna är en sorts idiosynkratiskt verk, där analyser och metaforer snabbt tolkas på olika sätt av både läsaren och personerna i romanen. Wrestlarna är egentligen relativt lättläst, men trots det svårsmält. Jag svävar vissa gånger mellan klarhet och total förvirring. Johansson har en tendens till snudd på överanalys och att flumma ut lite väl mycket i vissa meningar, men det betyder inte att boken placeras stängd på nattduksbordet för det, nej. Man vill fortsätta läsa, man vill veta om personerna i romanen någonsin får ett slags klarhet i tillvaron, en tillvaro där ingen är nöjd någonsin, en tillvaro där gräset alltid är grönare på andra sidan.
__________
David Johansson är litteraturvetare och musikskribent
Copyright/fotograf: Sara Mac Key
