Roman: Rekviem för John Cummings

Inlagd av Agneta Wistrand Rosendal Recension, Skönlitteratur onsdag, september 7th, 2011

Rekviem för John Cummings

Bengt Ohlsson

Albert Bonniers förlag 451 s.

Har utkommit september 2011

En het julidag i Aten. Syntagmatorget kokar. Tårgasen ligger tät. I ett stipendieboende en bit därifrån ligger jag med migrän och luftkonditioneringen på max. När anfallet bedarrar tar jag mig ut till bokhyllan och hittar Bengt Ohlssons ”Syster”. Snabbt är jag inne i den avklarnade text som enkelt, men inte okomplicerat, ger mig historien om den andra systern. Den som finns kvar i hemmet när alla letar efter den försvunna. Jag slås gång på gång av hur väl tesen det enkla är det svåra, stämmer. Ohlsson gestaltar sällan för att nå effekt utan litar till hundra procent på att läsaren förstår intentionerna med att berätta rakt upp och ned.

Med ett än mer avskalat och kargt språk, tar han sig an punklegenden och Ramones medlemmen John Cummings sista år i livet. Ramones är, har jag förstått nu, så stora att de fått plats i rockhistoriens Rock and Roll Hall of Fame. Ett sammanhang vigt åt de största.

Romanen tar sin början då Cummings av en händelse gör en läkarundersökning och får veta att han har prostatacancer. Samtidigt som vi får följa hans kamp mot cancern får vi inblickar i hans liv. Från tiden som byggnadsarbetare fram till berömmelse och ekonomiskt oberoende. Vilka han hamnat i konflikt med och vilka han högaktar. Allt från politisk hållning till synen på vad som passar sig och inte.

Sättet författaren formulerar sig på känns mer amerikanskt än svenskt. Engelska uttryck och idiom ligger och vibrerar under svenskan. Inte helt lätt att förklara och sätta fingret på, men på något sätt är det som att Ohlsson adopterat ett amerikanskt Hemingwayskt sätt att skriva.

Jag hade ingen aning om vilka de Ramones var innan jag fick Bengt Ohlssons pseudodokumentär om bandet – men framförallt John Cummings – i minhand. Men det spelar ingen roll. Jag läser den som vilken roman som helst och får en gripande berättelse från en döende punklegend utsiktspunkt. En berättelse som är allmängiltig men ändå unik. Döden låter varken punklegender eller oss andra utan Hall of Fame status, bestämma när det är dags. Och cancerns förlopp rår varken ära eller berömmelse på och det lyckas Bengt Ohlsson förmedla så det känns långt efter att boken landat i hyllan.