DVD: Mitt mörka hjärta
Film, Recension, Videohyllan onsdag, september 7th, 2011Mitt mörka hjärta
Dokumentär, Sverige/Tyskland, 2010
Regi: Staffan Julén
Medverkande: Markus Van Niekerk, Patrick Johannes, Samuel Machado Amaru, Mario Mahonga
Distributör: Pan Vision/Folkets bio
Längd: 95 minuter
Ute nu på svensk DVD
– – – – –
Efter att Angola 1975 blivit självständigt från sina kolonisatörer Portugal följde ett blodigt inbördeskrig mellan de olika gerillagrupper som ansåg sig ha rätten att styra landet. På ena sidan hade man MPLA som var en anti-kolonialistisk marxistisk rörelse, understödd av såväl Sovjetunionen som Kuba. Den andra gerillan gick under namnet UNITA och var en anti-kommunistisk sådan som först hade sitt stöd hos Sydafrika och senare också USA. Förenklat kan man säga att MPLA hade tillgång till landet oljegångar medan UNITA hade tillgång i diamanter och guld. Det blev för landet, som berättaren i filmen Mitt mörka hjärta uttrycker det, en förbannelse. Kriget kom att pågå i nästan trettio år, med ett tillfälligt fredsavtal 1992.
En av männen som krigade för Sydafrika var Markus Van Niekerk, en vit afrikaan (ättlingar till boerna) som vuxit upp i det konservativa, Apartheidstyrda landet. Det förväntades av de unga männen att gå med i armén vilket han då också gjorde. Mer än trettio år senare lider han fortfarande av mardrömmar och posttraumatisk stress på grund av det han upplevde i kriget. Han samlar ihop tre andra veteraner från kriget, såväl MPLA som UNITA-soldater, och ger sig ut med männen på en båt som ska ta dom upp längs floden och tillbaka till slagfälten. Hans förhoppning är att de inte längre ska mötas som fiender utan istället med hjälp av minnet bearbeta det som hänt och slutligen kunna försonas.
Mitt mörka hjärtas uppbyggnad är stiligt hämtat från Joseph Conrads roman, med båtresan längs floden som ett snyggt grepp. Självfallet säger också namnet på dokumentären oss det. Men medan mörkrets hjärta i Conrads klassiker syftar på Afrika, den mörka kontinenten, så syftar titeln här mer direkt på det mörker som fyllt veteranernas hjärta sedan kriget. Filmen blir en slags exorcism, ett försök att driva ut de onda andar som fortfarande spökar hos männen. Tillvägagångssättet är gruppterapi. Huvudpersonerna sitter runt lägerelden och delar med sig av sina upplevelser i förhoppningen att deras historier kommer att påminna om varandra. Trots att de stred för olika länder och olika saker (vad det nu var de egentligen stred om?) och kommer från olika håll är deras historier smärtsamt lika.
Filmen bygger mycket på kontraster. Dels har vi de brutala och chockerande historierna som är så grymma att de är svårt att helt ta in vidden av det. Det är verkligen helvetet på jorden vi blir serverade. Å andra sidan uttrycker fotot med de vackra bilderna på den afrikanska naturen en oerhörd skönhet. Bilder av helvete och paradis avlöser varandra. Det gör också filmen väldigt stark. Det sköna kan när som helst bytas ut mot något väldigt fult. Gränsen mellan gott och ont, och då särskilt i stridens hetta, är verkligen tunn.
Veteranerna har väldigt ambivalenta känslor kring kriget. Patrick, som stred för Angola drömde redan när han var liten om att bli soldat. Han såg det som självklart att försvara sitt hemland mot inkräktarna. Det gör han fortfarande. Men bredvid stoltheten finns också en skam. En skam över handlingarna han utfört, och han frågar sig fortfarande, varför? Det faktum att ingen av dem egentligen vet vad de stred för är förmodligen det största såret av alla.
Nästan enbart genom muntliga berättelser får vi ta del av ett fruktansvärt krig. Sättet att låta de enskilda individerna förmedla sina tankar kring kriget blir mycket starkt. Den individuella upplevelsen av kriget säger oss ofta så väldigt mycket mer än en allmän historieskrivning av det. Den enskilda upplevelsen skapar en särskild mänsklighet i porträttet.
Förhoppningsvis bidrar den här dokumentären till att skänka nytt ljus över ett krig som många människor kanske inte har särskilt bra kunskap om. Mitt mörka hjärta fyller därmed en väldigt viktig funktion.
– – –
Erik Göthlin filmvetare och frilansskribent