DVD: Kaboom

Inlagd av Johan Axell Film, Recension, Videohyllan söndag, augusti 28th, 2011

Kaboom

Drama/Komedi, USA/Frankrike, 2010

Distributör: Pan Vision

Regi: Gregg Araki

Skådespelare: Thomas Dekker, Haley Bennet, Roxane Mesquida m.fl.

Längd: 86 minuter

Finns på svensk DVD från 2011-08-31

— — —

Regissören Gregg Araki har med Kaboom försökt skapa ett drama som fokuserar på det sexuella uppvaknandet hos ett gäng ungdomar, samtidigt som berättelsen är tänkt att bjuda på mystik och spänning. Men vad som stundvis verkar kunna ha blivit en intressant berättelse om konspirationer och en hemlig kult, spårar snart ut i en blandning av träig dialog och intetsägande sexscener.

Thomas Dekker spelar Smith, en bisexuell 18-åring som bor på ett campus i USA. Han delar rum med den attraktive men straighte Thor, och umgås gärna med sin lesbiska väninna Stella, spelad av Haley Bennett. Smith har under en längre tid haft en återkommande dröm, där han ser två kvinnor som han aldrig mött i sitt liv. Men så en ödesdiger kväll tar Stella med honom på en fest som arrangeras av den mystiska Lorelei, som Stella är intresserad av. Lorelei visar sig vara en av kvinnorna ur Smiths dröm, och det dröjer inte länge innan han även träffar den andra, Rebecca. Efter att ha ätit ett bakverk spetsat med hallucinogena droger börjat Smith ta sig hemåt, men möter på vägen en vettskrämd Rebecca. Hon jagas ett gäng mörklädda män i djurmasker, som till synes dödar henne. När Smith vaknar nästa morgon finns det dock inga tecken på att detta någonsin skulle ha skett, och ingen verkar veta något om den rödhåriga Rebecca. Var det bara en drogrelaterad hallucination, eller har Smith sett något han inte borde ha sett? Frågorna blir allt fler, och i sin jakt på svar finner snart Smith att situationen kanske är allvarligare än vad han först trodde.

Gregg Araki har tidigare regisserat filmer som The Doom Generation och den kritikerrosade Mysterious Skin. Med Kaboom vann han det första Queer Palm-priset vid filmfestivalen i Cannes. Filmen lägger stor vikt på att sexualitet inte är något som kan placeras i förbestämda fack, och är stundtals en intressant studie om hur det är att finna sin sexuella identitet. Men tyvärr är Kaboom en film med många brister.

Dialogen i filmen består till stor del av oneliners, och försöker ofta vara krystat vitsig. Det känns helt enkelt inte som att dialogen flyter som den skulle i riktiga samtal. Skådespelarna, framförallt Thomas Dekker och Haley Bennet, gör dock ett bra jobb med vad de har att arbeta med. Med hjälp av minspel och kroppsspråk skänker de välbehövlig realism till scenerna, vilket leder till att man inte alltid lägger lika stor fokus på de intetsägande replikerna.

Filmens främsta problem är dock sättet som dess handling berättas på. Kabooms dramaturgiska kurva kan snarast liknas vid en bergochdalbana. För varje scen som för handlingen framåt så finns även två scener vars funktion verkar vara att ta bort fokuset från denna handling och ibland förvirra publiken. Ett bra exempel på detta är när Smith fått veta att den unga kvinnan han mötte på festen kan ha blivit brutalt mördad och gömd i en sopcontainer. Denna scen följs upp av att han åker till en nudiststrand för att spontant ha sex med en man i en skåpbil. Genom hela filmen introduceras nya karaktärer som till synes enbart existerar för att man ska kunna inkludera en sexscen mellan dessa och huvudpersonen. Det är frustrerande att som publik få ett smakprov på en handling om en världsomspännande sekt med mörka motiv, när filmen sedan väljer att fokusera på tonåringar som går på konserter och har sex med varandra. Det är svårt att engagera sig i en film när inte ens huvudpersonerna verkar bry sig om vad händer runtomkring dem. Karaktärernas brist på engagemang gör att det aldrig blir någon känsla av överhängande fara. Detta till trots att filmen, när den väl återvänder till handlingen, gör det klart att sekten inte är att leka med. Det är som att Gregg Araki tidvis glömmer vad hans egen film handlar om. När han sedan introducerar ännu en sidointrig som fokuserar på Stellas och Loreleis förhållande, där fokus läggs på att Lorelei har övernaturliga krafter, blir det svårt för publiken att förstå vad filmen egentligen försöker säga.

Tyvärr räddas inte heller filmen av dess slut. Här har man försökt att knyta ihop berättelsen och försökt försvara filmens alla till synes meningslösa sexscener, genom att försöka visa på att allt faktiskt hänger samman. Filmen ändrar dessutom totalt riktning under dess sista tio minuter. Med en omotiverad science fiction-twist lämnas publiken åt en rörig och ologisk avslutning.

Kaboom har ett intressant bildspråk och leker ibland med färger på ett sätt som gör att filmen stundtals är visuellt intressant. Bildspråket kompletteras med ett kompentent soundtrack som fångar stämningen i scenerna på ett bra sätt och förstärker dessa. Tyvärr är detta helt enkelt inte tillräckligt för att behålla åskådarens intresse filmen igenom. Filmen hade mycket väl kunna fungera om den valt att enbart fokusera på det sexuella uppvaknandet och utforskandet hos en collegestudent, eller på den konspiratoriska mordgåtan. Tyvärr lyckas inte Gregg Araki gifta dessa två berättelser vidare väl, utan handlingen känns oftast framtvingad och osammanhängande. Kaboom är en film som vill mycket, men som tyvärr misslyckas med att leverera.

— — —

Johan Axell är filmvetare och frilansande skribent