Scen: Simsalabim-Nordisk trollerifestival
Recension, Scen fredag, augusti 19th, 2011Simsalabim Nordisk trollerifestival
Stadra sommarscen
Örebro län
18-19 augusti 2011
Trolleri på Stadra är ett återkommande evenemang som är mycket omtyckt. Trollkonstnärerna har varierat år från år, men Malin Nilsson, Robert Jägerhorn och Markus Zink har varit flitigast som besökare. Det har sin förklaring. De är alla tre utomordentligt skickliga trollkonstnärer och har samtidigt den blandning av integritet och närvaro som krävs för total publikkontakt. För att använda ett begrepp som den senare tiden florerat på sidor som denna, kan man med fog säga att de ”goes all in”. Alltså det de gör, gör de fullt ut. Inga trolleritrick går åt pipan – även om de vill få oss att tro det – och trots att vissa trick tycks fånigt enkla, visar det sig snart att så inte var fallet.
Dessutom är de en samspelt trio som var och en på sitt sätt lyfter och höjer varandra. Sällan eller aldrig är det den ensamme estradören som river ner applåderna och bifallsropen. Nej, det är teamwork som gäller. När Nilsson framträder står en grimaserande Zink i bakgrunden och när Zink eller Jägerhorn är i rampljuset, finns en assisterande Nilsson där.
Årets föreställning har delvis hämtat material från en större variant som Zink och Nilsson framträder med på Skillingarydteatern, POP. Den har poetiska förtecken, vilket går att urskönja även i det mindre formatet vi här får del av.
Kanske är årets Stadraupplaga den stillsammast jag sett. Zinks galna flygnummer i sin lika vansinniga maskin och Nilssons interaktiva LOTTO till trots. Inga knivar, inga överdimensionerade spelkort och inget eldslukeri. Fast det gör inget. Allt behöver inte vara BIG för att vara BRA. Det kan, som här, fungera lika fint med rekvisita byggd av kartong och brun tejp. Det kan absolut gå lika bra med ett gäng mandariner som ynglar av sig och tillsist befinner sig i den minsta flaskan med minimal hals. Så gott som något är det också att begrunda hur Zink bara med en flyktig handrörelse får rubikskubernas rutor att hamna rätt , och hur Jägerhorn koordinerar armbandsurets tid med den som en man ur publiken markerar på en dold pappbit. Det var längesedan uttrycket ”less is more” kändes mer rätt.
Agneta Wistrand Rosendal är författare och ingår i kulturdelens redaktion.
