DVD: Welcome to the Rileys

Inlagd av Eva Johansson Film, Recension, Videohyllan söndag, juli 24th, 2011

Welcome to the Rileys

Drama, USA, 2010

Distrubitör:  Cinematic Vision

Regi: Jake Scott

Skådespelare: James Gandolfini, Kristen Stewart, Melissa Leo m.fl.

Längd: 110 min

Finns ute på svensk DVD och Blu-ray

— — —

Vem kan se James Gandolfini utan att se Tony Soprano framför sig? Ni vet maffiabossen från New Jersey som under The Sopranos-seriens gång plågades av både en stadig viktuppgång samt tilltagande samvetskval. Gandolfini har genom åren gjort några försök att skaka av sig stämpeln som Sopranoklanens överhuvud, men med tvivelaktigt resultat. I Jake Scotts (Ridley Scotts son) Welcome to the Rileys ger han sig på att spela uppgiven filantrop.

Doug Riley (James Gandolfini) bor tillsammans med sin fru Lois (Melissa Leo). Lois har inte lämnat parets hem sedan deras dotter dog i en bilolycka för några år sedan. Paret lever nu ett inrutat liv där allt mest går på rutin. Doug har dessutom skaffat en älskarinna som fyller den känslomässiga biten i hans liv då frun emotionellt stängt av. När älskarinnan plötsligt avlider så känner även Doug att hans liv är på väg att braka samman. På en jobbresa i New Orleans möter han Allison (Kristen Stewart), en ung strippa som har blivit svårt sargad av livets hårda skola. Doug dras till den unga tjejen, inte av lust utan av något som liknar faderskänslor. Allisons minnen av sin mor som tidigt dog i en bilolycka binder de båda samman. Doug bestämmer sig för att inte återvända hem till sin fru och sitt gamla liv. Han flyttar istället in hos Allison och blir, som Allison själv benämner det, hennes ”sugar daddy”.

Doug som ärrats djupt av sin dotters bortgång finner tröst i att hjälpa Allison och i att finnas där för henne. Allison å andra sidan ser först inte godheten i Doug. Sakta men säkert växer det fram en vänskap mellan de två som till viss mån kan fylla de tomrum de båda känner och som har speglat deras liv. Mitt i allt detta bestämmer sig Dougs fru Lois för att trotsa sin ångest och åka ner till New Orleans för att se vad som fått maken att lämna henne.

Kristen Stewart har även hon blivit megakänd genom en annan karaktär, de senaste åren har hon spelat huvudrollen, Bella Swan, i de tre Twilight-filmerna. Men det är tydligt att Stewart gör sitt bästa för att komma ifrån sin ungdomssago-stämpel. Hon har dykt upp i filmer som The Runaways (2010) där hon spelar den legendariska rockbruden Joan Jett. Stewart har en bra närvaro och klarar av roller med attityd utan att agerandet och rolltolkningarna går till överdrift. Rollen som Allison i Welcome to the Rileys känns även den som ett naturligt steg i Stewarts frigörande från ungdomsstjärna till erkänd skådespelerska. Oscarsvinnaren (The Fighter) Melissa Leo gör en stark porträttering av en kvinna som förlorat livsgnistan och som accepterat att hon inte längre lever i ett lyckligt förhållande.     

I grund och botten är Welcome to the Rileys en film om att konfrontera sina sorger. Det bjuds på bra skådespeleri och stunder med mycket bra manusarbete, men tyvärr lyser den amerikanska dubbelmoralen och rädslan att hantera verkligheten igenom. Försöken att skapa tragik och oväntade vänskapsband blir på tok för uppenbart framtvingade. En från början intressant historia mellan två (tre med Dougs fru) människor fumlas bort en aning när man inte riktigt vågar gå hela vägen. En prostituerad ung tjej som säkerligen inte alltid blivit okej behandlad av det andra könet skulle troligen inte låta en främmande man bo hos henne. Och absolut inte när han tror sig ha rätten att bestämma vad hon får och inte får göra. Likaså Doug porträtteras okomplicerat som en genomsnäll man som bara försöker att hjälpa andra. Men han är otrogen mot sin fru och bestämmer sig för att lämna henne när hon kanske behöver honom som mest. Men detta bortser man helt ifrån. Det jag menar är att helylleframställningen av Doug känns lite förenklad och naiv. Jag kan dock inte bortse från att de tre huvudaktörerna presterar mycket bra.  De har en kemi som jag innan filmen inte riktigt trodde på. De finns något mysigt i det lunkande tempot och i samspelet mellan Stewart och Gandalfino.

Även miljön för filmen är ett intressant val, New Orleans gator visar ett mindre reppresentabelt USA. En plats där fattigdom och missär för många är ett faktum. Detta är inte en film för den som söker realism, men om du uppskattar bra skådespel i intressant miljö så ge småputtriga Welcome to the Rileys en chans.

— — —

Eva Johansson är informatör och filmvetare.