DVD: Min farbror från Amerika
Film, Recension, Videohyllan tisdag, juli 5th, 2011Min farbror från Amerika
Regi: Alain Resnais
Drama, Frankrike, 1980
Distributör: Studio S
Medverkande: Gérard Depardieu, Nicole Garcia, Roger-Pierre, Professor Henri Laborit
Längd: 120 minuter
Ute nu på svensk DVD
– – –
Minnet har alltid varit ett centralt tema i Alain Resnais filmkonst. 1955 gjorde Resnais dokumentären Natt och dimma som var en av de första filmerna att skildra förintelsen och nazismens ondska. Där kombinerar Resnais nytagna färgbilder från 1955 med äldre arkivmaterial i svartvitt, dels nazisternas egna filmer, dels material från de allierade vid befrielsen. I det nya materialet skildras lägren och omkringliggande miljöer i långa, långsamma åkningar. Det är fridfulla bilder där vinden får det gröna gräset att vaja stillsamt, samtidigt som vi får ta del av arkitekturen som utifrån som ser ut som vilka fabrikslokaler som helst. Poängen med denna parallellklippning är att visa att koncentrationslägren som en gång var ondskans fäste tio år senare ser helt neutrala ut. Filmen vill få oss att komma ihåg, att minnas, att på gröna ängar och i fabrikslokaler skedde ett av de värsta brotten i historien. På ett nu (1955) igenvuxet järnvägsspår på en äng, till synes fritt från obehagliga konnotationer, fraktades för tio år sedan människor till koncentrationslägren för att mördas.
I spelfilmen I fjol i Marienbad kretsar storyn kring en man som återbesöker ett storslaget hotell han bodde på för tio år sedan. Där träffar han en kvinna som också var där tio år tidigare. De hade en affär, men kvinnan verkar först inte ens känna igen mannen. Hela filmen kretsar kring mannens minnesbilder där han försöker komma ihåg hur det var, eller hur det inte var. Flera scener återkommer men med olika utgångar och ur skilda perspektiv. Efter ett tag går det upp för åskådaren att affären kanske aldrig ägt rum, eller? Att inte veta, att minnet lätt sviker oss, gestaltas av Resnais på ett helt fantastiskt sätt.
Samma tema finner vi i Min farbror från Amerika. Filmen skildrar tre olika individer och deras respektive livsöden. Berättare är beteendeprofessorn Henri Laborit som kommenterar händelseförloppet i filmen utifrån sina teorier om människan. I den första berättelsen följer vi René (Depardieu) som lämnar familj och hem för att klättra i karriären som chef på en ny fabrik. Den andra berättelsen kretsar kring Janine (Garcia) som lämnar sin socialistiska familj för att genomföra sina skådespelardrömmar. Hon träffar då den tredje protagonisten Jean (Roger-Pierre) som lämnar fru och barn och sitt trygga borgerliga liv för att leva med Janine. Deras öden kommer att korsas på ett eller annat sätt. En berättarteknik som idag används ofta med filmer som Crash och Babel, för att nämna några.
Laborit kallar den känslomässiga hjärnan för minnets hjärna. Om människan säger han; ”En levande varelse är ett minne som agerar”. Det känns med andra ord inte särskilt konstigt att just Laborit och Resnais möttes i denna film. Det Laborit säger i ord säger Resnais i bilder. Även om det är ett spännande grepp att använda sig av professorn som berättare så stör jag mig lite på det didaktiska. Det blir tyvärr något av en skolfilm av det hela. Laborit säger oss sanningen, och den fördjupas av protagonisterna som agerar utifrån de mänskliga mekanismer han beskriver. Jag säger inte att han har fel, men filmen får en allt för allvetande prägel.
Men om man bortser från den lärande aspekten av filmen så finns det också mycket vackert att finna. Bildspråket är lika poetiskt som vanligt där bilder på sjöar och skärgårdar såväl som gråa förortshus ter sig sedvanligt mäktiga. Blicken, att fånga det betydelsebärande i bilderna lyckas Resnais alltid med. Människoödena som berättas är allt som oftast gripande och det finns en värme i betraktelserna som är av yttersta vikt. Trots den vetenskapliga ingången blir människogestaltningen aldrig kall.
Min farbror från Amerika tillhör inte Resnais större filmer i min mening. Den är inte lika experimentellt utforskande som de tidiga filmerna utan står på en tydligare narrativ grund. Det är förvisso inget negativt per se, men jag gillar det mer svävande berättandet som t.ex. återfinns i Hiroshima mon amour. Det lärande, fostrande skulle passat bättre i en dokumentärfilm. Här blir det istället något enerverande. Men trots invändningarna är Min farbror från Amerika fortfarande en fin film.
– – –
Erik Göthlin filmvetare och frilansskribent
