Aten mellan slagen
Fokus fredag, juli 1st, 2011
Grekisk TV visar närbilder från kravallerna. Vissa sekvenser återkommer på nytt och på nytt. Det ser ut som ett gammaldags krig eller ett gängslagsmål, en scen ur Iliaden om man så vill. Man kan få intrycket att hela Aten är i uppror. Så är inte fallet. Krigsskådeplatsen är ett torg. Bara något kvarter från Syntagma flyter allt på som vanligt. Man kan sitta på en taverna i det närbelägna och turisttäta Plaka och inte ha en aning om att tårgasen kanske sveper över gatstenen en bit bort.
På torsdag eftermiddag närmar vi oss torget från den stora affärsgatan Emrou. Butikerna är öppna, kommersen pågår. Folk flanerar och shoppar. En amerikan från Kalifornien vill ge mig en cd med meditationsmusik sjungen på sanskrit. Jag säger att jag inte tycker om meditationsmusik. Han är lika glad och positiv ändå. När man kommer närmare torget börjar gårdagens sammanstötningar att märkas. Gatsten är uppbruten, men i mycket begränsad mängd. 
Glasmästarna har goda tider och är ute och sätter in nya stora skyltfönster i en del butiker – medan gubben som säljer grillad majskolv tittar på. 
En affär som säljer Lego hänger med sin tid och visar en affisch med en svartklädd huligan med en röd påk i högsta hugg. Nå, vid närmare påseende visar det sig vara reklam för Star Wars-figurer.
Närmast torget klär man in byggnaderna i plåt. Men egentligen märks påfallande lite av gårdagens upplopp. Det är rent och snyggt. En polisbuss står parkerad och bakom den avvaktar blåklädda poliser. En del stöder sig mot sina sköldar, men ingen tycks tro att något skall hända. Själva Syntagmaplatsen svabbas ren av de tältande. Man spolar vatten och gnuggar med färgglada borstar. Folk kommer och går. Torgkioskerna är öppna, afrikaner brer ut sina fejkade Vuittonväskor till försäljning, de ambulerande gyrosstånden är på plats. På snören hänger utbrända tårgasgranater till beskådande. Det är egentligen det enda som vittnar om att något mindre fredligt pågick här för ett dygn sedan – det och statyn som fått på sig en hjälm, ett bandage och en röd halsduk.
Samtidigt vet alla att det kan flamma upp igen. Tälten står kvar, banderoller målas. Båda sidor har tagit paus och avvaktar. Ingen tror att det är över. Men samtidigt arbetar man på i normal takt med plåtinklädnaderna, som vore man ute på vilket byggjobb som helst. Trafiken flyter. 
Turistbussarna passerar och även det röda sightseeingtåget. Även uppror har sitt intresse. På 1800-talet hände det att man tog häst och vagn till kullarna runt ett slagfält för att titta och äta picknick. Det hände också att man fick fly i panik när det inte gick som man tänkt sig. Plötsligt väller vit rök ut från tältgyttret. Det ser ut som tårgas. Men det möts av glada skratt. På en bänk intill sitter två tanter och tar igen sig. Det hela gör ett märkligt intryck: Två stridande som tar igen sig, pustar ut, städar upp, låter varandra vara – och förbereder sig på ny konfrontation. Samtidigt som folk nyfiket strövar omkring eller helt enkelt går över Syntagma därför att det
är närmaste vägen hem.
