Hem » Film, Recension, Videohyllan » DVD: Hooked For Life

DVD: Hooked For Life

Hooked For Life

Dokumentär, Sverige, 2011

Distributör: Spiderbox entertainment

Regi: Staffan Hildebrand

Längd: 2 tim 7 min

Finns på svensk dvd från 2011-05-25

— — —

Få svenska filmare har fått en så pass renommerad kultstatus som ungdomsskildraren Staffan Hildebrand. Med sina filmiska hörnstenar, G – som i gemenskap och Stockholmsnatt, har han onekligen satt sin prägel på 80-talets svenska tonårsfilm, och därmed fått en plats i många filmnostalgikers hjärtan. Men, varken Niclas Wahlgrens pubertala uppvaknande eller Paolo Robertos dräpande headkicks är Hildebrands stoltaste ögonblick. Dessa finner man istället på ett helt annat ställe. Nämligen i Hildebrands dokumentära arbete.

I slutet av 70-talet kommer Hildebrand hem från Vietnam där han har arbetat som utrikeskorre under kriget mellan Nordvietnam och USA. Tillbaka i Stockholm vandrar han längs med Högbergsgatan på Södermalm och snubblar, utan att för stunden veta om det, över ett gäng ungdomar som håller på att skapa nutidshistoria. Hildebrand hamnar mitt ibland pionjärerna som senare ska komma att utveckla både den nationella och internationella skateboardkulturen – Tony Magnusson, Toba Stenström, Greger Hagelin, Per Viking, Peter Klang, och många fler. Det blir ett möte som resulterar i den SVT-producerade dokumentären Fjortonårslandet, där Hildebrand i 16mm filmar den första svenska skategenerationen. Nu, flera decennier senare, följer Hildebrand upp arbetet med den nyprodecerade dokumentären Hooked For Life, där dåtidens entusiaster växt upp, och i processen banat väg för en subkultur som vuxit till en utav modern tids mest populärkulturella företeelser.

Och jag fängslas omedelbart. Hooked For Life sätter an tonen redan i de inledande förtexterna. Toba Stenströms son, David Stenström, åker bräda genom Stockholm innerstads gråljusa morgontimma, samtidigt som Bon Ivers lågmälda Skinny Love ackompanjerar det som tillsynes verkar vara magiskt. Bildrutorna avlöser varandra i slow motion och belyser redan där några utav skatekulturens mest grundläggande värden – individualismen, friheten, passionen. Strax efter följer klipp från Hildebrands ovannämnda Fjortonårslandet, där den svenska skatekulturens födelse och odödlighet förkunnas på en och samma gång. Och så fortsätter det – Hildebrand rör sig obehindrat mellan då –och nutid, tillsammans med Fjortonårslandets åldrade profiler, som numera är brinnande eldsjälar och framgångsrika entreprenörer.

Den bästa beskrivningen av Hildebrands dokumentära uppföljning är att den är förtrollande. Otroligt förtrollande. Det är omöjligt att inte bli berörd av Magnusson, Stenström, och alla andra, när de med brinnande passion förklarar sin kärlek till skatekulturen. Man förstår tidigt att det rör sig om en kärlek som aldrig kommer att kulminera, eftersom den helt uppenbart aldrig slutar att växa. 70-talets pojkaktiga Magnusson kan inte nog understryka hur mycket han älskar att flyga i luften, och strax därefter förklarar 00-talets Stenström hur sorgen ännu inte har lagt sig, och hur mycket han grät, när Filadelfiakyrkan köpte lokalen till den legendariska skateparken New Sport House och rev den. Passionen är tidlös, och om man inte känner den som åskådare, så förstår man den. När Greger Hagelin, för övrigt grundare till WESC, förklarar hur varm han blev när han på 70-talet gick in i skatebutiken Eurocana och kände doften av uretanhjul, så blir man återigen varse om hur djupt det går. Jag vet inte om kärlek till en livstil kan bli mer basal än så.

Filmen berättas kronologiskt, från tiden i Gallerian och New Sport House, till förortens skateramper, och vidare till den ofrånkomliga resan till Los Angeles, när de svenska kvällstidningarna förkunnade att ”Skateboarden är död”. Tillsammans vävs allt ihop till en sammanhängande historia, där ett gäng ungdomar från Stockholm bryter både sociala och geografiska barriärer för att skapa något som blev större än vad någon kunnat ana. Vem hade kunnat ana att landet i norr hade så otroligt mycket att göra med skatekulturens globala revolution.

Möjligtvis trampar man vatten under en kort stund av den sista tredjedelen, i farvattnet av för många personporträtt och alldeles för mycket bolagshistorik. Hildebrand stöter framförallt på problem när han försöker intergrera den nya generationen skejtare med den gamla. Martin Karlsson vidrör omedvetet problemet när han förklarar hur mycket 90-tals-generationen ville bryta sig loss från sina föregångare och skapa någonting nytt – sin egen identitet och sitt eget uttryck. Även om 90-talets skatekultur naturligtvis har ofantligt mycket att göra med upphovsmakarna, så känns det till exempel inte överdrivet relevant att lista vilka som under senare tid har sponsrats, och av vem. Hooked For Life blir lite för lång och tappar på grund av det lite fart.

Istället kan man väl tillägna Ali Boulala, Mathias Ringström, Mika Hedin, och inte minst alla nya 00-tals-förmågor, en egen dokumentär. K-special på SVT skulle med lätthet kunna fylla en hel programserie om skatekulturens inträde i ett nytt mellenium, inga problem. Hooked For Life är som bäst när ljuset faller på det gamla gardet, på deras ursprung och deras utveckling. Vad som hade varit än mer intressant hade varit om man grävt djupare i den borderline-personlighet som helt uppenbart präglar skateboardåkare – hur de inte sällan rör sig på en väldigt tunn linje mellan eufori och avgrund. Per Vikings tragiska öde är ett olyckligt exempel, såväl som Ali Boulalas trafikolycka, och inte minst den amerikanska legendaren Jay Adams kriminella nedfall. Det skulle om möjligt ha skänkt dokumentären en extra dimension.

Men helhetsmässigt är Hooked For Life en fantastiskt bra dokumentär, en värdig uppföljare till Fjortonårslandet, samt något utav det bästa som Hildebrand någonsin har gjort.

Vill man  inmundiga ytterligare några skopor skatehistoria så rekommenderar jag för övrigt Stacy Peraltas dokumentär Dogtown And the Z-boys, samt Catherines Hardwickes Lords of Dogtown (naturligtvis).    

— — —

Tommy Johansson är filmvetare och frilansanda skribent

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree